Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Mortensen: Edgar Allan Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 EDGAR ALLAN POE.
öfver sin kroppsliga färdighet, så sätter analytikern sin ära i den själs-
verksamhet som utreder. Han suger nöje äfven ur de hvardagligaste
sysselsättningar, blott hans talang därvid kommer till användning. Han
är förtjust i gåtor och hieroglyfer och i sin lösning af dem, visar han
ofta prof på en skarpsinnighet, som för ett vanligt förstånd synes öfver-
naturligt.» Öfverallt i hans arbeten finner man teorier öfver, hvad analy-
sera är eller icke är (mest utförligt och sammanfattande i de två mord-
berättelserna och »Purloined Letter»); i Dupin har han tecknat oss ideal-
bilden af en analysör - och detta porträtt återger oss hans egna drag.
Alltid och öfverallt har han sökt det hemlighetsfulla - för att få analy-
sera det. Och man kan ej neka, att det ofta var på rena bagateller han
slösade sin färdighet. . Han tillkännagaf i en amerikansk tidning, att där
ej gafs en skifferskrift som han ej kunde tyda och erbjöd sig att lösa
alla man sände till honom - och utgången jäfvade ej hans stolta påstå-
ende. När Dickens ännu endast utsändt de första kapitlen af Barnaby
Rudge, så berättade Poe redan intrigen för sina läsare, och den som ej
blef minst förvånad öfver detta mästerstycke af kritisk skärpa var Dickens
själf, som skämtsamt frågade om han vore i förbund med djäfvulen. Han
uppdagade hemligheten med The Chessplayer - en automatisk schack-
spelare, som vid denna tid förevisades i Amerika. I den ena af hans
mordhistorier - »The Mystery of Marie Rougeb> - till hvilken han häm-
tade materialet ur tidningsartiklar om ett i New-York begånget mord, lär
han äfven kommit den dittills ouppdagade sanningen på spåret. Och i
många af hans öfriga berättelser, som ju endast till sin form äro analyser
- där med andra ord slutsatserna äro fritt uppfunna och premisserna
konstruerade för att passa till dessa, ej som i en verklig analys där slut-
satserna dragas ur de gifna premisserna – äro sanning och fantasteri, så
skickligt, så sofistiskt blandade, att man ej kan undra öfver, att de af
många blifvit tagna på fullt allvar.
Där finnes en hel grupp af berättelser, hvilka äro skrifna liksom för
att belysa denna färdighet och hvilka alla suga sitt förnämsta intresse ur
den konstmessighet, hvarmed sannolikhet är förlänad åt de fantastiska
ämnena. Det är »Hoaxerna>> och »Rationative Tales>> för att begagna Poes
egen terminologi. De första han af denna art skrifvit äro »Hans Pfall»
(Månresan) och »Ms found in a Bottle» - de bästa äro mordhistorierna,
»The Purloined Letter» och »The Goldbug», perlan at dem alla. Genren har
sedan dyrkats af många - mest bekant är den för våra dagars läsare
genom Jules Vernes romaner - men ingen har på dem slösat en sådan
konst som Poe.
Där är först Hoaxerna, denna äkta amerikanska genre, som tyckes
framgången ur landets tidningsväsen och smak för det öfverraskande och
äfventyrliga. Ordet är svårt att återge på svenska - ett exempel visar
bättre arten: en dag år I 844, då the New-York Suns läsare öppnade sin
tidning, fångades hans blickar af följande öfverskrift i stora kapitäler: För-
vånansvärda nyheter pr. express via Norfolk! Atlanten öfverseglad på tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
