Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Mortensen: Edgar Allan Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDGAR ALLAN POE.
analytiskt förstånd. Och båda dessa hvarandra så motsatta egenskaper
voro i rikt mått tillfinnandes hos Poe.
Han var en man som helt lefde i sin egen kropps växlande sensa-
tioner och sin själs drömmar - yttervärlden existerade ej för honom.
Snarare kan man säga att han flydde den, flydde från det bullrande lifvet
i den stora republiken, djupt in i sin själs urskogar. >)Jag skulle önska,
att jag vore mera ensam», utbrister han i ett bref till en vän. Och dock
var han alltid ensam, - >)ingen kände honom någonsin>>, säger ett sam-
tida vittnesbörd om honom. Ensam i detta stora land, där ingen förstod
honom; blott då och då vaknade han till lif ur sina drömmar och det
var då med medlidande och hån som han, konstnären1
aristokraten, be-
traktade den sorlande barbarhopen ikring sig. Det är i ett sådant ögon-
blick som han skrifvit »Some \Nords with a Mummy», där moderna fram-
stegstankar och demokratiens humbug så bittert f<?rlöjligas. För honom
var lifvet en dröm och drömmarne realiteter och själf var han en dröm-
mare, en mystiker, en visionär. Händelserna i hans inre lif ägde för
honom en lifligare och sannare karakter än hans yttre erfarenheter., >)jag
betraktar dessa visioner, som i inspirationet?-s ögonblick ,stiga upp i min
själ med en vördnadsfull rysning, som i någon mån mildrar och lugnar
min hänryckning: jag betraktar dem så därför, att jag tror att denna ekstas
i sig själf är af en karakter., som ligger öfver människonaturen - är en
glimt från själens andra värld».
lv1ystiken satt ju också i högsätet både i dåtidens filosofi och littera-
tur. I tjocka dimmor dref den från Tyskland utöfver världen och äfven
i Amerika, spiritismens Kanan, förmörkade den luften. Och hvem kunde
vara mera mottaglig för densamma än denna metafysiskt anlagda natur,
som i allt snarare ser likheten än olikheten, som öfverallt har ett öppet
öga för analogien, men hvars abstrakta blick aldrig når ner till detaljer-
nas virrvarr. Han, en ryggradsvarelse, hvars hvassa sinnen ana långt innan
de förnimma., och en visionär, hvars tankar i ekstasens ögonblick bli till
syner - visserligen erbjuder en sådan natur en lämplig jordmån för my-
stikens blåa blomma. Dess magiska skimmer fladdrar också öfverallt i
hans diktning.
Ty han har sett djupt i människosjälen ·och därför har han också
sett det dunkla - allt det som ingen kan förklara. Och det är då män-
niskan står öga för öga med det oförklarl_iga, som mystikenj denna dunkla
aning om ett samband., som medvetandet ej lyckats klargöra, blossar upp
i människosjälen - och det är också då, som möjligheternas oändliga värld
öppnar sig för det häpna ögat.
Men denna drömbetagna natur ägde också en matematikers och
logikers nyktra och skarpa förstånd. Både som gosse och senare vid
militärakademien hade hans matematiska begåfning tilltvungit sig lärares
och kamraters beundran. Och denna förmåga för analys var hans själs
stolthet - där existerade ju för honom i hans anormala existens inga
andra passioner än hufvudets. »Liksom atleten», säger han, ),fröjdar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
