Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Mortensen: Edgar Allan Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDGAR ALLAN POE. 1 77
den stora republiken1 sökande placera sina svårlästa · noveller. Växelvis
hade han vistats i Richmond och Boston, i Baltimore och Filadelfia, men
ännu hade icke lyckan smålett mot honom. Så i början af år I 845 •- han
hade sedan föregående året sina bopålar uppslagna i Newyork - publi-
cerade han anonymt »The Raven,» denna dikt som oupplösligt är förbun-
den med hans namn (»Edgar Allan Poej the author of the Ravem>) och
på några veckor spriddes den i otaliga exemplar öfver hela Amerika.
Den grundlade med ett slag hans världsrykte. »Somliga gripas af fasan
i densamma, andra tjusas af dess musik», skref mrs Elisab. Barett-Browning
från England. Från och med 1846 är hans namn bekant i Frankrike,
dår Baudelaire under en följd af år öfversatte de flesta af hans arbeten,
hvilka liksom Hoffmans och Reines arbeten där vunnit hemrätt och där
hans konst hitintills kanske efterlämnat de djupaste spåren. På höjden
af hans rykte inbragte denna dikt honom i i\.merika 10 dollars.
Det var i oktober detta år, som han ändtligen lyckades komma i
besittning af en egen tidning, Broadway Journal, i hvilken han förut varit
subeditor - n1en under sådana förhållanden att den blef honom till föga
glädje: han hade inga pengar att sätta den i gång med. I tre månader
redigerade han den ensam, dels skrifvande nytt, dels omtryckande gam-
malt - ett sätt som vid denna tid ej var ovanligt i den amerikanska
tidningspressen; - prenumerantantalet var redan fårdubbladt - · då han
af pekuniära skäl måste uppge försöket. Vid denna tid var han en ej
ovanlig och gärna sedd gäst i Newyorks litterära salonger, där hans sär-
egna personlighet ikring honom flockade framförallt damerna-: de litterära
såväl som de olitterära. Rak i hållningen, kylig och reserverad i sitt
sätt, enkelt men elegant klädd i svart tycktes han för en främlings öga
mera distingerad än vacker. Såg man närmare på honom fängslades
uppmärksamheten af det egendomligt formade hufvudet~ med den breda
pannan, som väldigt vidgade sig öfver tinningarne, det svarta krusiga
håret, som var kammadt bakåt, de bleka och i synnerhet då de voro i
hvila af en viss sorgmodig trötthet beslöjade dragen; en nervös ryckning,
som tillfälligtvis blef till en föraktfull, men nästan omärklig krusning, spe-
lade ofta kring läpparne. Men största förtrollningen öfvade dock hans
ögon med den stora stenkolssvarta pupillen och en stålgrå iris, genom-
skinlig sorn kristall, men i vissa ögonblick nästan skiftande i violett: oro-
liga ögon, som utvidgades och sammandrogos, fulla af känsla, blixtrande
af intelligens. Och detta ansikte, hvars nervösa och föränderliga karak-
ter intet porträtt fullt kunnat återgifva, tycks, liksom hela personligheten,
på samtiden hafva öfvat en tjusning, likartad med den son1 hans arbeten
uppväcka hos eftervärlden. Något af en utbränd vulkans högtidlighet
och dysterhet måste det hafva hvilat öfver detta ansikte! Man väntar
hvarje ögonblick att i dessa samtida vittnesbörd finna samma epitet, som
ständigt användes om hans diktning och hans konversation, också begag-
nad om hans person och utseende: supramortal - demonisk.
Våren I 846 flyttar han från Newyork ut på en liten villa i närheten,
Svensh Tz’dskrzfl IS94. J. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
