Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan Mortensen: Edgar Allan Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EDGAR ALLAN POE.
III.
Uppfostrad som en rik mans arftagare., blef det hans lott att vandra
en skriftställares mödosamma väg. Och hvilken fiendtlig makt hade också
hänhvirflat denna aristokratiska natur., som älskade intelligens och skön-
het ända till rafinemang till nybyggarsamhället i väster; här i det unga
och konstnärligt obildade Amerika, i denna nya samhällsbyggnad, rått
hoptimrad som ett af prairiens korsverkshus, var han tvingad att lefva
och dikta. Allt hvad man sträfvade för i den stora demokratienj i det
stora industrilan~
det, var honom förhatligt och likgiltigt - och Amerika
förstod ej heller att skatta konstnären i Poe. Han vann ett namn som
kritiker, men också många fiender, ty hela sitt lif förde han ett skonings-
löst krig mot all den talanglöshet och humbug., all den industrialism och
efterhärmning., som _gjorde sig bred i Amerikas litteratur. Hans ständiga
tanke var att få ett ·eget »Magazin»., där han utan alla hänsyn kunde häfda
konstens rätt; det lyckades honom aldrig. Han var ofta utan arbete, all-
tid illa betald, ty, säger en amerikansk tidningsman: >)han skref i en stil,
som var alltför subtil och utsökt för att kunna förstås af den stora
mängden.>)
Strax efter sin första anställning i >)Southern Literary Messengen –
hade han gift sig med sin kusin., den då fjortonåriga Virginia Clemm.
Hon var af en bräcklig kroppskonstitution; hektisk, men af en skönhet,
som lär varit af en lika sylfidisk art, som en af Poes egna fantasiskapel-
ser: pärlhvit hy, ögon stora och fuktigt glänsande som en houris, korp-
svart hår. Deras samlif var lyckligt - förtalet, som ej lämnat en fläck
af Poes karakter obesmutsad., har påstått motsatsen. De voro som två
stora barn, han arbetsam, men full af fantastiska nycker., drömmande och
fylld med aningar om kommande olyckor, hon graciös och liflig., sol-
strålen i det lilla hemmet, där den styrande var mrs Clemm, som genom
klokhet och sparsamhet i det längsta höll nöden från husets tröskel*.
En aftonj då Virginia sjöng, sprang ett blodkärl. Sjukbädden blef lång-
varig och den förtviflade maken kastades mellan ytterligheter af hopp
och fruktan. Och det var nu, då rädslan att förlora denna kvinna >)som
han älskat mer än en man någonsin älskab kom till hans öfriga bekym-
mer, som han började att stimulera sig måttlöst, utan besinning. Gång
på gång återvann hon helsan, gång på gång sprang blodkärlet åter upp.
Det är liksom i förkänslan af hennes död som han skrifvit >)Elenore»,
vekare i tonen än någon annan af hans berättelser - färgerna äro lik-
som blekare; de likna de violblommor som spirade upp i »The valley of
the many coloured grass» – den är ett förklaradt återsken-af hans och
Virginias kärlekssaga.
I mer än I 5 år hade han så fattig, sjuk och oförstådd irrat kring i
’f- Man får en trovärdig föreställning om det kärleksfulla förhållande som rådde mellan
dessa tre varelser i det lilla hemmet genom Poe’s bref till rnrs Clernm cit. af W oodb. pag. 20 I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
