Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 94 SLUTORD.
faller mom samma lifssfer som det onda, icke är en, från ett annat lifsområde,
hämtad hjälp.
För att belysa detta genom det ämne, hvilket ligger den förda diskussio-
nen närmast, så finnes det väl ingen tänkande människa, som ej inser att den
erotiska känslan kan uppträda dels i form af »flyktiga tycken», dels i form
af brutal lidelse med yttringar, hvilka höra till hvad man, från kristlig synpunkt,
ömsom kallar arfsynd, ömsom verksynd. Men medan man från detta håll
tror, att det kristliga lifvet ensamt frälsar från sådana synder, visar verkligheten,
icke minst från det kristna lägret, att detta icke är möjligt. Det enda, som
har en djupt omdanande makt, är det goda, hvilket ti.llhör samma lifssfer, som
detta · onda, nämligen den stora kärleken. Icke genom att Jesus blir den för-
ste 1 ett par unga älskandes hjärtan, icke genom att hans renhetsideal inpräg-
las i ungdomens sinnen, icke genom att ynglingen lär sig att vörda kvinnan,
kommer djup sedlig nyfödelse. Det finnes ingen som helst anledning, hvar•
för ·mannen abstrakt skall vörda kvinnan, mer än kvinnan mannen. Hvardera
har egenskaper, som den andre behöfver lära sig se upp till och efterlikna;
båda hafva svagheter, inneslutna i dessa egenskaper, hvilka, om de icke be-
herskas, komme mannen att utåt förvilda men kvinnan att inåt förvilla lifvets
heliga mening. Att lära ungdomen vörda denna mening, detta är att med
Hvassers ord, lära den vörda »generationens helighet». Detta läres genom att
göra till outrotlig instinkt att allt, som icke är ömsesidig, allt omfattande kär-
lek, är osedlighet i samlifvet mellan man och kvinna. Endast detta är att,
ur det enda djup där den finnes, människonaturens eget innersta djup, hämta
sedlighetsfrågans lösning. Och blott en idealist med fast tro på naturens
egna tillgångar, på dess makt att till en allt högre utvecklingsgrad föra dessa
tillgångar, så att de lägre, allmängiltiga yttringarne, mer och mer beherskas
af de högre, individualiserade, blott den har en enda tanke af vikt att yttra
sedlighetsfrågan.
Idealisten ensam vet, huru känslorna böra uppfostras, för att äktenskapet
skall blifva lifvets högsta tillvarelseform, den i hvilket jagets hängifvenhet och
jagets häfdande nå en fullkomlig harmoni. Den känslans uppfostran åter, som
går ut på att fördraga disharmonien inom äktenskapet kan, under nuvarande
ofu11komliga förhållanden, i det eller det enskilda fa1let vara en plikt. Men pre-
dikandet af denna plikt som absolut är icke framtidsdanande. Så är icke heller
en sedlighetsnorm, en lagstiftning, som litar på formen, för att bevara innehållet.
Tvärtom, ju mera lagarne omdanas så, att alla stöd för äktenskapets förädlande
komma inifrån, ur innehållet själft, ju mera skall innehållet tillväxa. När man och
kvinna intet vinna eller förlora i yttre mening genom äktenskapet, d. v. s. när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
