- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894 /
200

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen - Tillägg af redaktionen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200 TILLÄGG.
man ej kränker annans rättighet. Härtill tillägger nu Fröken Key ytterligare
ett rättssubjekt, hvars intresse måste respekteras: det egna jaget och dess ut-
veckling. Men hon är därmed icke kommen öfver hvardagsuppfattningens
ensidigt juridiska betraktelsesätt. Hon tyckes icke veta, att det finnes på det
moraliska området en makt, kärleken, som upphäfver motsatsen mellan egen
och andras lycka, och att just detta är det moraliska; och hon tyckes ej ana,
trots sitt tal om panteism, att religionen bjuder en än högre allförsonande
enhet, inför hvilken talet om själfhäfdelse och själfhängifvelse blir ännu mera
meningslöst.
Vid dessa antydningar måste jag stanna. Ämnet är outtömligt, och mitt
syfte var ej att besvara de debatterade frågorna, utan endast att söka gifva
en föreställning om, att bortom dem gifvas ännu mera genomgripande spörs-
mål, hvilka i sista hand måste blifva de personligt afgörande.
Jag vill endast tillägga en anmärkning om Fröken Keys storslagna ofvan-
stående slutord. Hon talar om det »hjärteblod, striden än må spilla», och
hon ordar om de tankar, ))vi dö för». Innebär detta något annat än allmänna
betraktelser, skulle det häri ligga en antydan om en själferfarenhet och denna
af yttre art, så vilja vi ej underlåta att däröfver uttala vår djupa ledsnad.
Den öppenhet, hvarmed hon utsagt sina tankar, synes oss tvärtom kräfva
respekt äfven af hennes motståndare. Och med vår förtröstan till sanningens
sak äro vi öfvertygade, att äfven hon, om ock väsentligen indirekt, genom -
sina ärliga ord tjänat densamma. Sanningen tål ljuset, - ja, endast sanningen
gör det i längden.
S-e.
–-<>-<oe>P<§)Ci<l-o–-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free