Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ellen Key: Slutord med Tillägg af redaktionen - Tillägg af redaktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLÄGG. r99
Sätter man nu, såsom sannolikt Fröken Key skulle vilja göra, utveckling
1 stället för lycka) så förändrar det icke principiellt ståndpunkten. De två be-
greppen hade redan i Aristoteles’ etik funnit sin förening.
I själfva verket har därför Fröken Key genom sin föråldrade frågoformu-
lering förfelat den egentliga motsatsen mellan kristendomens lifsåskådning och
den af henne upptagna. Seende kristendomen med den ryske sekteristens glas-
ögon, upptäcker hon i den principiellt ingenting annat än asketisk altruism;
gör prqcessen kort_med protestantismen såsom endast »halfhet»; och tror sig
kritisera Kristus, då hon kritiserar Tolstoy. Såsom vanligt i den moderna kri-
stendomsförnekelsen åberopar hon sig därjämte på sin egen personliga erfaren-
het från den tid, då hon sökte vara kristen, - glömmande, att hon äfven un-
der den tiden kunde hafva misstagit sig om kristendomens sanna innebörd,
lika väl som kanske Viktor Lennstrand det gjorde, då han låg på knä i Lek-
tor Waldenströms bönerum.
Kristendomens moraliska innebörd är i själfva verket lika litet altruism,
som egoism eller harmoniteori, utan dess grundtanke är den, att det gifves ett
godt och rätt i och för sig, ett andligt Guds rike, som vi i det enskilda fallet
tänna genom vårt samvete och som det är vår plikt att vilja förverkliga,· om
det så än ginge ut öfver så väl vår egen som alla andras utveckling och
lycka. I motsats häremot blir all principie1lt annan moral utilitarism. Och
därmed är den verkliga motsatsen mellan Fröken Keys och de kristnes moral-
teori angifven. Att därvid diskutera frågan om altruism och egoism är att
förvrida undersökningen, att bedraga sig själf och andra.
Till denna kristendomens moraliska betydelse kommer så dess _
,religiösa.
Om Fröken Key verkligen tror, att försoningsläran försvunnit ur nutidens kri-
stendom och lämnat plats för en lära blott om den moraliska idealmänniskan,
så bedrager hon sig. Det må vara sant, att vår tids kristne tänkare fruktlöst
stafva på en formulering af försoningsläran, som i allo skulle tillfredsställa det
nutida kulturmedvetandet. Men litet skulle man känna kristendomens •historia
och intet skulle man hafva själferfarenhet af kristendomens inre lif, om man
trodde sig ur Kristi religion kunna stryka ut försoningsläran.
Gör man det, så beröfvar man kristendomen dess religiösa betydelse. -
Det är ock på den vägen, som Fröken Key slagit in. Ja, hon har gått än
längre: hon beröfvar sedeläran ock dess moraliska betydelse. Afvägandet mellan
mitt och ditt, mellan altruism och egoism är nämligen i själfva verket ej en
moralisk, utan en juridisk betraktelse. Att stanna därvid är därför att sam-
mankrympa sedeidealet till ett minimum, till dess rättsliga betydelse. För den
råa hvardagsuppfattningen är denna den enda: allt är då tillåtligt, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
