Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frans von Schéele: En engelsk fritänkare och hans åsikter om religionens framtid. Alfred Momerie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONEN OCH DESS FRAMTID. 229
hvilka skilde sig från de öfriga blott med hänsyn till priset. För sm egen be-
frielse från lidanden ville hon offra allt och hvad helst, som gud eller djäfvul
fordrade. Hon drog sig icke ens för mänskliga offer. Hade det varit nöd-
vändigt, så skulle hon liksom Jephthah hafva erbjudit sitt enda barn som »ett
bränn-offer åt Herran)). Men af hvad slag gåfvan än måtte hafva varit, hade
hon dock alltid samma innebörd, ett och samma mål i sikte: offer åt gudarne
för vinnings skull.
I de flesta tider och land hafva likvisst profeter uppstått - och mm
följeslagare i Ilfracombe var en af deras lärjungar - profeter såsom Esaias,
Konfucius, Zoroaster, Gotama, Kristus, Mahomed, hvilka uppträdt mot den
folkliga religionen, protesterat mot prästernas undervisning, visat värdelösheten
af ceremonier och förklarat, att ett rättrådigt lefverne borde vara det mänsk-
liga lifvets högsta mål. Dessa reformatorer ansågos vid sitt första uppträdande
vara sinnesrubbade. Sedan sades de vara hädare af Gud; så småningom fingo
de emellertid anhängare och slutligen blefvo namnen på vissa af dem det yttre
kännetecknet för de nya religionssamfund, såsom hvilkas stiftare de sålunda
framhöllos. I många fall är likvisst denna benämning oriktig. De religions-
samfund, som uppkallats efter dem, äro icke deras skapelser, på samma gång
man måste betona, att den religion, som de sökt stifta, icke alls kan sägas
hafva blifvit grundad. Ty strax efter reformatorernas död började prästerna
åter visa sitt välde, formalismens gamla rutin pånyttföddes, den s. k. nya reli-
gionen blef en underlig blandning af motsägelser, och lärarens lärdomar neu-
traliserades fullkomligt genom införlifvandet af läror och bruk, som han själf
fördömt.
I grunden har profeternas undervisning alltid varit densamma. Så finna
v1 t. ex. i Esaias följande: »Hvad skulle jag med edert myckna offer, säger
Herren? Jag har ingen lust till oxars och bockars blod. Hafven icke mer
spisoffer fram fåfängt. Rökverk är mig en styggelse, nymånader och sabbater
kan jag icke lida . . . Vänden igen af det onda; lären göra det godt är; fa-
ren efter det, som rätt är; hjälpen de förtryckta, skaffen faderlösa rätt och
hjälpen änkors sak.» - Zoroaster anklagade öppet dcevaernas magik och troll-
konster och predikade läran, att det enda, som var af nöden, var att göra
rätt. »Det goda och det onda», sade han, »härska öfver eder. :Mellan dem
bägge måsten I göra edert val. Blif god därför och icke dålig. Alla goda
ord, tankar och gärningar leda till para~iset; alla onda tankar och gärningar
till helvetet.» - Confucius var så ifrig att !ästa människornas tankar på de
plikter, som beröra dem i detta lifvet, att han ej ville ingå i några metafysiska
betraktelser öfver odödlighetens problem. Då han tillfrågades därom, sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
