Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frans von Schéele: En engelsk fritänkare och hans åsikter om religionens framtid. Alfred Momerie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONEN OCH DESS FRAMTID.
sträfvansvärda mål. D
1
enna uppfattning af religionsbegreppet kan spåras så
långt tillbaka som till vildens ståndpunkt.
De starkaste instinkterna i hans råa natur voro åtrå efter njutning och
motvilja mot lidande. Det ena fann han mycket svårt att uppnå, det andra
ännu svårare att undvika.
Allting gick på tok för honom : han blef sjuk, hade ej tur med jakten,
sårades af förgiftade pilar, och hans ägodelar förstördes af elden. Han tra-
kasserades och förföljdes på tusen olika sätt. Det såg nästan ut, som om nå-
gon illasinnad ande drefve sitt spel med honom.
Han visste hvad fiendtlighet var, ty han hade ofta själf känt det. Han
visste, eller trodde, att han visste, hvad en ande var, ty detta hans andra jag,
som lefde i hans drömmar, var efter all sannolikhet oberoende af kroppen.
Skulle icke hans olyckor kunna härleda sig från någon från kroppen frigjord
andes verkningar, som af ett eller annat skäl fann nöje i att plåga honom?
Denna hans misstanke bekräftades genom de mera våldsamma naturfenomenen,
såsom blixt och åska, öfversvämning och torka, jordbäfningar och solförmör-
kelser, och slutligen blef han öfvertygad om, att han hade att strida mot en
hel här af ondskefulla andar, som åsyftade ingenting mer eller mindre än hans
tillintetgörelse.
Då fick han en lycklig ingifvelse. Kanhända voro hans ande-fiender lik-
som han själf mottagliga för ~utor? Skulle kanske gåfvor af korn eller vin
förmå dem att lämna honom i fred? Ja, måhända vore för dem liksom för
honom själf åsynen af blod behaglig? Skulle törhända icke sådan gåfva till
och med förmå dem att hjälpa honom?
Några af hans kamrater åtogo sig att undersöka dessa förhållanden. De
blefvo präster och teologer, studerade de olika gudarnes egenheter och förkla-
rade i detalj, hvad människan måste göra för att blifva räddad.
Räddad, d. v. s." från lidande och straff. Det var den enda räddning,
som de önskade, den enda, som de kunde förstå. Att börja med oroade de
sig blott för det närvarande lifvet, men så småningom offrade de med afsikt
för att erhålla gudomlig bevågenhet äfven efter döden. Men vare sig offren
gällde denna världen eller den tillkommande, så framkomma de alltid i form
af köp. Man sökte utbyta ett visst kvantum lidande mot ett visst mått välbe-
finnande. Från början till slutet af dessa transaktioner kom aldrig något slags
moral eller inre förbättring i fråga. H varken präster eller lekmän hade en
tanke på gudarnes personligheter. De offrande frågade aldrig, om offren voro
lagliga. Det var tillräckligt för dem att tro, att de verkligen kunde utgöra en
en ersättning. En människas religion var blott ett af de många »järn i elden»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
