234 (Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frans von Schéele: En engelsk fritänkare och hans åsikter om religionens framtid. Alfred Momerie

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 34 RELIGIONEN OCH DESS FRAMTID.
af mänskligheten, emedan Guddomen bestämt, att den öfriga delen oaktadt
offren skall fördömas. »Gud frälsar från förbannelse dem han valt», står
-;-, .
det i en af de engelska religionsartiklarne. De öfnga skapades med flit för
att undergå evig pina för hvad deras Skapare kallar sin ära! I sin enkla
form af försoning genom blod är den ortodoxa försoningsläran fullt ut lika
krass, som hvilken hedendom som helst. Men om man därtill lägger predesti-
nationsläran, så blir den ännu .krassare. De två tillsammans utgöra den vil-
daste vidskepelse, som någonsin existerat i världen. De ortodoxes gud är
den grymmaste varelse, som det är möjligt för det mänskliga sinnet att kunna
tänka sig. Men hans tillbedjare fråga ej efter hans personlighet. De under-
söka ej lagligheten af hans »frälsning»; gjorde de det, så skulle de snart upp-
täcka, att en sådan frälsning vore detsamma som att vara n:oraliskt förlorad.
Men moral, d. v. s. godhet, ingår ej i deras beräkningar. Det är nog för
dem att tro sig vara i fara och att veta, att här finnes en utväg att undgå den.
* *

Världens religioner kunna därför i själfva verket delas i två slag. Enligt
regeln hafva prästerna och större delen af mänskligheten omfattat det ena
slaget; profeterna och en mindre del det andra. De förras religion är egen-
nyttig, de senares oegennyttig; den ena visar sig i sträfvan efter njutning, den
andra i sträfvan att förädla karakteren; den ena uppgår i konsten att förvärfva
sig denna världens goda, den andra i konsten att blifva god. Den ena har
som sitt ideal fördel - den andra rättfärdighet. Den ena skjuter alldeles åt
sidan godhet och hjälpsamhet eller gifver dem blott en underordnad plats,
den andra sätter godhet högst. Den ena är en religion för vildar, som endast
nått en låg utvecklingsgrad, och den kan därför kallas det förflutnas religion.
Den andra har bekänts af de ädlaste af vårt släkte, tillhör det högsta utveck-
lingsstadiet och kan därför kallas framtidens religion. Det säges ofta, att all
religion håller på att dö ut. Vi skulle likvisst uttrycka oss riktigare, om vi
sade, att den ännu ej kommit till oss, ty i ordets goda betydelse har religion
endast i sällsynta fall uppenbarat sig i det förflutna. Den kan endast blomstra,
då religion i ordets dåliga bemärkelse försvunnit, och religion i denna bemär..
kelse går fort sin upplösning till mötes.
"Humana ante oculos foede cum vita jaceret
In terris oppressa gravi sub religione
Qme caput a creli regionibus ostendebat
Horribili super aspectu mortalibus instans,
Primum Graius homo mortalis tollere contra

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/svtidskr/1894/0246.html

		Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894 / 234 (1870-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|