Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frans von Schéele: En engelsk fritänkare och hans åsikter om religionens framtid. Alfred Momerie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONEN OCH DESS FRAMTID. 2 39
Vi hafva icke reda på något, som berättigar t~ll antagandet, att slutet på
allt skall blifva fiasko och omkullstörtande.
(~) Det är en hypotes, som förklarar erfarenheten. Vi finna inom oss
själfva en törst efter sällhet, och dock äro vi aldrig lyckliga. Vi finna inom
oss en längtan efter ful~komlighet, och likvisst äro vi så ömkligt ofullkomliga.
Vi finna inom oss en känsla af rättvisa, och likvisst störes denna känsla stän-
digt genom våra grannars öden eller missöden. Odödlighet och endast odöd~
lighet kan förklara dessa sällsamma motsägelser.
(’,) Det är den enda hypotes, som gifver åt religionen en logisk basis.
- Jag vet, att den, som uppriktigt älskar godhet, älskar godheten för dess
egen skull, och att han hvarken söker eller är i behof af belöning. Men om
godhet är dömd till förintelse, så förlorar hon all tjusning, och all hängif-
venhet därför blir oförnuftig en älskvärd, men donquixotisk svaghet. Mig
synes, att sista ordet i detta ämne yttrades för många hundra år sedan af för-
fattaren ti11 »Predikaren». Han trodde icke på odödligheten, och därför var
han en pessimist och sensualist. Genom logikens alla lagar äro dessa tre ting
oupplösligt förenade *. Om det ej finns något lif efter detta, så är allt från
först till sist fåfänglighet. Och om allt är fåfänglighet, så finns det blott en
sträfvan,
njutning.
som kan tåla en noggrann undersökning, och det är sträfvan efter
Vi hafva blifvit släpade ur ett tillstånd af intet och tvungits att lida
sorg, och de tusen olika lidanden, som köttet är arfvinge till, endast för att
åter slungas tillbaka i intet. Kanhända hafva vi kämpat tappert för att lefva
ett nyttigt, hjältemodigt lif, för att hjälpa till med världens framåtskridande,
men målet, för hvilket vi arbetat, skola vi aldrig se. Långt dessförinnan skola
vi hafva »kastats så_
som skräp i ett tomrum». Och de, som vi sträfvat för,
voro ej värda ansträngningen. De äro också föraktliga, och deras lif är slän-
dans, som blott varar en dag. De skola snart kastas i samma bottenlösa af-
grund. Uti ett sådant universum vore den en narr, som försökte handla mo-
raliskt. En vis man skulle såsom grundsats antaga en modern »Predika-
res» ord:
"För hvarje ögonblick blir formen på en hand eller ett ansikte mera fullkomlig; någon
viss ton från en höjd eller från hafvet tjusade oss mer än de öfriga; en viss sinnesstämning
eller passion af intellektuell njutning är oemotståndligt tilldragande, för oss - och endast för
det ögonblicket! Vi äro alla dömda att dö. Vi hafva en mellantid, och därefter känner oss
’(, Jag vet, att Hartmann i sin "Religion der Zukunft" vidhåller, att pessimism långt
ifrån att vara fientlig mot religion, snarare är dess oundgängliga förutsättning (die unerläss-
lische Voraussetzung aller Religiosität); och han förklarar, att framtidens pessimistiska reli-
gion kommer att erbjuda den troende tillfredsställelsen af att känna sig evigt förenad med
sin Gud. Det ser ut som ett hiskligt skämt! Tillfredsställelse! När den omedvetnes enda
stordåd består i att hafva åstadkommit den värsta möjliga af alla världar.
I
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
