Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frans von Schéele: En engelsk fritänkare och hans åsikter om religionens framtid. Alfred Momerie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONEN OCH DESS FRAMTID.
Kristi namn; hans ord läsas ännu vid hennes gudstjänster; hon gör ännu an-
språk på att betrakta hans auktoritet såsom den högsta. Hon behöfver blott
öfva denna sin trosartikel och reformen är genomförd. Att gå tillbaka till
Kristi enkla kristendom, skulle vara att med ens frigöra sig från allt fördärf.
Och jag har redan förut visat, att den engelska sektionen af kyrkan är i syn-
nerhet lämpad att blifva banbrytare för ett sådant värf. Hon har i verklig-
heten » bredae vyer» och är mycket mera kristen än hon själf anar. Eng-
lands kyrka, sådan den på laglig väg stiftats, lär visserligen ännu hedniska
och patristiska förvrängningar af Kristi religion, 1 men å andra sidan kan ej
Englands kyrka, sådan den · på laglig väg grundats, tvinga sina medlemmar
att antaga dessa förvrängningar. Den nya klerikala eden fordrar samtycke
icke till kyrkans läror, utan till läran, hvilket endast kan betyda Kristus eller
rättfärdighet. Det finns äfven en paragraf, som förklarar, att ingen lekman,
såvida han icke är en alltmänt känd missdådare (d. v. s. en man, som visat
öppen afsky för rättfärdighet) kan förhindras att begå nattvarden. Omedvetet,
ja, man kan nästan säga af en händelse, har Englands kyrka drifvit på en
sann grund. Erkänner hon i tid sanningen, är hennes räddning tryggad.
Det är vi präster, som utgöra det stora hindret. Från Zoroaster till
Stanley har det utan tvifvel funnits några, som i sig förenat det prästerEga
så väl som det profetiska ämbetet. De voro valda af människor att förrätta
en viss ritual, men de voro också utkorade af Gud att sprida nya ideer.
Verserna, som afsluta denna artikel, hafva skrifvits af en biskop. - Äfven
finns det många präster (jag får ofta bref från dem), som ifra för reform, men
hvilka afhålla sig från att tala därom af fruktan för att förlora sitt ämbete,
eller emedan de tro, att ingen skulle bry sig om att lyssna till dem. Och
det finns äfven många församlingspräster med barnarent sinne, »som ständigt
gå omkring och göra godt» med ett nit, som knappast ger efter för det, som
Kristus själf ådagalade och hvilka snart nog skulle öfvergifva kristendomens
kristenhet, om de blott kunde förmås att inse, att den vanärar den mästare,
som de älska. Men större delen af prästerskapet är så genomträngd af den
ecklesiastiska anden, så förenad med det förflutnas religion, att deras omvän-
delse synes nästan hopplös. Den moraliska känslan hos flertalet präster är
förträngd. Så står det till och med i våra artiklar, att »före rättfär<liggörel-
sen», d. v. s. att för dem, som ej antagit den ortodoxa läran om »Försonin-
gen» == »äro goda gärningar af syndens natur». Och äfven efter rättfärdig-
görelsen anses goda gärningar fortfarande af mindre vikt än ortodoxi. »Fä-
derna» utgifvas för att hafva varit helgon, särskildt berättigade i följd af sin
helighet att förklara guddomsväsendet. Och likvisst är det kändt - och står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
