Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Frans von Schéele: En engelsk fritänkare och hans åsikter om religionens framtid. Alfred Momerie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIONEN OCH DESS FRAMTID. 2 43
omtaladt i hvarje kyrkohistoria -, att de i hög grad missförstodo och förfal-
skade kristendomen. »Kyrkomötena>
> sägas hafva varit under den Helige Andes
ledning och uppsikt, och likvisst är det kändt - och står omtaladt i hvarje
kyrkohistoria -, att största antalet af deras medlemmar var så inbilskt trät-
girigt, som någonsin ett sällskap varit, som sutit i konklav. »Det synes nästan»,
säger Gregorius Nazianzen, »som om en härold sammankallat till mötet alla
fråssare, skurkar, lögnare och falsksvärjare inom riket.» Då man läser teologer-
nas skrifter, får man det intryck, att de med ett visst förakt sågo ned på en
moralisk vandel. Så är t. ex. en af dem så intresserad af »inspirations»-dog-
merna, att han eJ ens tvekar att taga berättelsen om den gadareniska svinahjor-
den för gifven, helt och hållet lämnande å sido det faktum, att om den vore
sann, så skulle den kasta en beständig skugga öfver Kristi personlighet. En
annan åter, efter att hafva framställt bibeln såsom en direkt uppenbarelse från
Gud, säger: »det är löjligt att låta störa sig af de vetenskapliga felaktigheterna
i första Mosebok; då hjärtat vänder sig till Gud, blir det slut med sådana enfal-
diga småsaker». Enfaldiga småsaker! Och det när frågan gäller ingenting mer
eller mindre än Guds sannfärdighet! »Tantum religio potuit suadere maiorum. »
Kyrkan kommer aldrig att reformeras, förrän hennes präster lärt läxan
att rättfärdighet är människans första och enda plikt - och den läxan
skulle de kunna lära sig af mer än en »otrogen».
"Församlingens präst
För sin stränghet känd
I klcockstapeln klättrat opp.
Att vara när’ Gud
Och gifva hans bud
Till folket, som nedanför lopp.
I predikoform
Han dagligen skref
H vad han trodde var sändt af Gud,
Och släppte det ner
På hvar sjunde dag
T vå gånger, som Herrans bud.
En dag sade Gud:
’Kom ner och dö!’
Då hördes från stapeln hans rop:
’Hvar är du, o ! Gud?’
Och kom Herrans svar:
’Här nere. i folkets hop’."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
