Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bokanmälningar och litterära notiser - Unionen sådan den skapades (R. Kjellén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
och detta beror då på de olika regler, som i hvartdera riket gälla om formerna
för lagars sanktionering.
En ren felaktighet är det, då förf. (sid. 67) omtalar utrikesministern såsom
den, där har att i interimsregering föredraga »bägge-landsfrågor». Detta gäller
nämligen enligt § 7: 5:0 R.A. endast sådana bägge-landsfrågor, hvilka »ej genom
sin natur tillhöra något särskildt departements handläggning». Skillnaden är icke
oväsentlig. Enligt doc. Kjellens formulering skulle uti interimsregering alla
unionella frågor föredragas af utrikesministern, men med den i riksakten gifna
begränsningen af bägge-landsfrågor äger detta rum blott med ett fåtal sådana
ärenden. De anra flesta unionella frågor äro nämligen af natur att höra under
ett visst departements handläggning; som exempel på unionella ärenden af mot-
satt art kunna nämnas vissa frågor rörande konungahuset och möjligen symbol-
frågor.
I noten på sid. 4 8 talar doc. Kjellen om novemberförfattningens tredubbla
egenskap af norsk grundlag, norsk-svensk traktat och norsk-svensk lag. Att
författningen af den 4 nov. 18 r4 formellt sedd har en tvåfaldig karakter, näm-
ligen dels af norsk grundlag, dels af ett fördrag mellan Sverige och Norge, är
visserligen sant, men hvad förf. menar med dess egenskap af norsk-svensk lag,
förstå vi icke. Skulle förf. afse en indelning af Norges grundlov från innehål-
lets synpunkt och då tänka på de bestämmelser i densamma, som äfven äro
intagna i riksakten, så hänvisa vi till~ hvad han själf i detta syfte nämner i
Unionen I, sid. 2 3, där dessa bestämmelser betecknas såsom utgörande en svensk-
norsk traktat.
Mellan det norska unionsförslaget från 1886 å ena sidan, det svenska från
samma år och det svensk-norska från 189 I å den andra, finnes en icke ovä-
sentlig skiljaktighet, hvilken förf. icke upptagit. Det förstnämnda inneslöt näm-
ligen i sig en rätt försåtlig hänvisning till hvartdera rikets grundlag*, hvilken
däremot icke finnes upptagen i de båda andra. Genom densamma skulle möj-
liggjorts för norrmännen att medelst ensidig förändring af sin grundlag på ett
för Sverige ganska kännbart sätt modifiera riksaktens bestärnmelser om ministeri-
ella ärendens behandling. Betydelsen häraf är både från norsk och svensk sida
framhållen**.
Förf. talar i sina slutord om sitt arbete såsom en framställning af unionens
historia efter aktstyckena och påpekar, att detsamma såsom det första i sitt
slag icke torde hafva undgått en del ojämnheter och ofullständigheter. På doc.
Kjellens föreliggande skrift torde man dock billigtvis icke böra lägga den mått-
stock, som användes på arbeten, hvilka framstå såsom resultat af själfständiga
forskningar ur de primära källorna. Förf. presterar i stället en med begagnande
af de vanligare i tryck förekommande offentliga handlingarna gjord och af en
själfständig åskådning ledd sammanfattning af de resultat, hvilka lämnats genom
de olika undersökningar, som redan föreligga på unionshistoriens och unions-
rättens gebit. Hans arbete utgör sålunda en unionshistorisk handbok och är
i denna sin egenskap, som förf. riktigt anmärker, det första i sitt slag. Därföre
fyller det också genom sitt väl ordnade och rikhaltiga innehåll på ett i det stora
hela ganska förtjänstfullt sätt en kännbar lucka i unionslitteraturen. Särskildt
vilja vi framhålla den klarhet och skärpa, med hvilken förf. skildrar, hurusom,
under det unionstanken alltmer undantränges och förtunnas, norrmännen flytta
fram sina positioner. Äfven må påpekas förf:s redogörelser för Bodösaken,
,,_ Det heter i det norska förslaget: "När ärendena angå Norges och Sveriges gemen-
samma förhållanden till främmande makter - - - skola 3 ledamöter af det norska och 3 leda-
möter af det svenska statsrådet vara tillstädes i öfverensstämmelse med hvad hvartdera rikets
grundlag därom föreskrifver."
0
Jmfr t. ex. C. E. L.: De diplomatiska angelägenheterna, sid. I 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
