Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bokanmälningar och litterära notiser - Unionen sådan den skapades (R. Kjellén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER. 2 47
Att innehållet i § 4 R.A. verkligen utgör ett sådant hinder, därom äro vi full-
komligt ense med förf., men då § 4 R.A. är likalydande med§ 26 N.G., hvilken
ju äfven förf. anser såsom en unionsbestämmelse, så kunna vi ej finna något
skäl, hvarför ej samma hinder kan anses rest redan genom Norges grundlov.
Om 1844 års unionsförslag yttrar förf. (sid. 38), att det »söker genom
några breda linier (§ 4, 7, 24) rita ut konungamaktens allmänna omfång, så
att den blir i stort sedt lika för bägge rikena». Ser man så efter i dessa §§,
så finner man där ingenting annat än dels ett upprepande af vissa stadganden,
som redan förut förekomma i båda ländernas grundlagar, dels en enkel hän-
visning till dessa grundlagar. Det torde således vara att göra 1839 års unions-
kommitte alldeles för mycken ära att antaga, det densamma skulle ha tagit
hänsyn till vikten af att tillförsäkra konungamakten en lika själfständig ställning
i Norge som i Sverige.
Den uppfattning förf. framlägger (sid. 51) af det viktiga statsrådsmöte den
18 febr. 1862, hvilket bemedlade vapenstilleståndet i ståthållarestriden, torde
knappast kunna sägas vara riktig. Doc. Kjellen anser, att konungens beslut vid
detta tillfälle gaf den önskade revisionen »en helt annan karakter än Louis De
Geer och riksdagen velat* och den förre vid samma möte ytterligare utvecklat».
Detta var åtminstone alls icke deras mening, som formulerade konungens nämnda
beslut, och att detta ej afsåg att gifva frih. De Geer dementi för, hvad han
förut i samma session yttrade, framgår af den upplysning denne meddelar i sina
»Minnen>> (I, 229), att konungens diktamen på förhand formulerats af just frih.
De Geer och statsrådet Stang gemensamt. »Uppgiften blef», säger frih. De
Geer, »att konungens beslut måtte så affattas, att det tillmötesgick den svenska
riksdagens fordran på en revision utan att ogilla dess därför fas/ställda grun-
der, (kursiv. af oss), men på samma gång icke om dessa grunder uttalade något,
som stod i sådan strid mot stortingets adress (af den 2 3 april I 860), att Norges
samtycke ens till bildandet af en revisionskommitte blefve omöjligt.»
Därför lägger förf. också mer in i nämnda aktstyckes ord, än som af dem
behöfver fö]ja, då han säger, att revisionen »blott skulle åsyfta enstaka förbätt-
ringar i det bestående». Där förklaras nämligen endast, att de nya bestämmel-
serna »böra affattas med försiktigt hänseende till det bestående och blott åsyfta
att förbättra detta i de riktningar, där förbättring påtagligen kräfves». Häraf
behöfver ingalunda följa, att förbättringarna skulle bli »enstaka». Det bestående
kunde mycket väl vara i det skick att tarfva en genomgripande förbättring. Att
så var förhållandet, visade sig också af det revisionsarbete, som, på basen af
nyssnämnda diktamen, r86 5 tog sin början. Det afsåg, som förf. själf också
påpekar, »hela unionsrätten».
En ofullständighet i uttrycket vidlåder förf:s redogörelse (sid. 62) för an-
vändningen af sammansatt och enskildt statsråd. Bland de fall, då den förra
formen skall användas, upptager han »ändringar i riksakten»; bland dem, som
äro att hänföra under den senare: »sanktioner på riksaktsändringar». För att
skillnaden mellan dessa bägge saker skulle bli klar, hade på förra stället kor-
rekt bort stå: propositioner till ändringar i riksakten. Dessutom kan knappast
sägas, att förf:s angifna regel i allo håller streck. Icke alla sanktioner på riks-
aktsändringar behöfva gifvas särskildt för hvartdera riket i dess statsråd. Kom-
mer förslaget till riksaktsändring från riksdagen, kan sanktion mycket väl
gifvas under ett för båda rikena i sammansatt statsråd. Det är endast, när
ändringen föreslås af konungen, som det motsatta förfarandet blir nödvändigt,
’i- I förbigående må påpekas, att förf. vid sin redogörelse för de föremål för revision,
som frih. De Geer den 9 april 1 86 I påvisade, uteglömt en så pass viktig sak som sättet för
förmyndarval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
