Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bokanmälningar och litterära notiser - Adlerbeth och Gustaf III (Gudm. Göran Adlerbeth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
som enligt hans egen mening gifvit det senare förloppet. En smula partiska
mot Gustaf måhända, men alldeles säkert ingen verklig partiskrift emot honom,
äro därför »Anteckningarna» väl lämpade att vid sidan af tjusarkungens lof-
prisare egga till lugn pröfning. En sådan pröfning skall otvifvelaktigt i flera
punkter bekräfta~ att anmärkningarna varit befogade, och likväl kunna fullt och
otvunget instämma i Adlerbeths slutomdöme öfver Gustafs lefnad, att denna
»genom märkvärdigheten af de händelser, denne konung beredt eller genom-
gått, och sällsamheten af de naturgåfvor och fel, han hos sig förenat, aldrig
kan förgätas och kanhända genom aflägsna följder i det tillkommande blifver
lika minnesvärd då som för det närvarande».
Gustaf den tredjes personlighet räckte ej till att behärska hans samtids Sverige
i alla afseenden, men väl att ingripa nog kraftigt för att allestädes lämna spår
efter sig. Så kunde han icke i det offentliga lifvet genom imponerande storhet
bringa split och missnöje till tystnad; i stället gaf han dem en ny värdering, så
att de för lång tid uteslutande bestämdes af förhållandet till honom. Konungens
vänskap, antagonism mot konungen blefvo partigrupperingens grunder. Däraf
det ej sällsynta skådespelet af personer, som från ifriga anhängare blefvo konun-
gens och konungamaktens bittraste vedersakare~ så snart den personliga vän-
skapen svalnat eller brutits. Och det kunde svårligen vara annorlunda, enär
nutidens konstitutionellt monarkiska uppfattning då som först höll på att födas.
Om frihetstidens genom tygellöst partisjälfsvåld bortskämda riddarhusmedlem-
mar skulle trifvas under en mäktig konungaspira, så måste de personligen fjätt-
ras vid dennas bärare. Men ej ens detta räckte alltid, ty huru kunde då Adler-
beth, den af Gustaf så omhuldade, hafva blifvit oppositionsman?
Adlerbeth oppositionsman? Den tanken slog säkert mången med häpnad,
när dessa »Historiska Anteckningar» första gången bekantgjordes. Ty dömde
man af många A:s egna uttalanden under våra äldre dagar, eller af Hans Järtas
ord till hans minne i Svenska Akademien, så vore han ju i eminentaste mening
en »Gustafs vän». Men i »Anteckningarna» skiner oppositionsmannen igenom.
Så länge den osmakliga »Konung Gustaf III:s karakteristik» räknades såsom
verk af A:s hand, måste man t. o. rn. tveka, om icke bitter fiendskap ledt hans
penna; nu sedan den utmönstrats, frapperar den grundton af dof ovilja, som
genomgår hela skildringen, dess mera. Man letar fåfängt efter hetsiga utfall
eller tydligen vrånga domslut, men just enär sådant undvikits, falla de skickligt
betonade mörka sidorna hos Gustaf skarpt i ögonen. Det har då synts nästan
oförklarligt, huru en person, som stod och fortfor att stå konungen så nära,
kunnat i grunden vara honom så ogynnsamt stämd, och kanske ännu mera,
huru A. med sådana åsikter förmådde yttra sig vänskapligt -och beundrande om
Gustaf.
I själfva verket var oppositionen mot konungen mera utbredd, än vi i våra
dagar vanligen antaga. Det hade ju varit ett riktigt mirakel, om alla de gamla
riksdagskämparne med lugn tillfredsställelse nedlagt vapnen för att njuta sina
återstående dagar i tronens mäktiga hägn. Visserligen sökte grefve Fersen
städse efter revolutionen markera en sant författningstrogen och kungavänlig
ståndpunkt - han ville blott häfda de riksens ständer garanterade rättigheterna
- men att det varit hans verkliga tänkesätt, är icke höjdt öfver allt tvifvel.
Åtminstone vittnar hans omdöme om Pechlin a propos försöket till motrevolu-
tion om något annat: »känd och afskydd i sitt fädernesland för sina nedrig-
heter och genom sina väfnader af bedrägerier mot konungarne och fädernes-
landet, har han icke desto mindre förskaffat sig ett utmärkt rum uti Sveriges
häfder, såsom medborgare värdig friheten och som uppoffrade allt för att för-
svara densamma » (Historiska Skrifter III, sid. 127). Det hade återstått att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
