Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Englands parlame.
ntarism.
Allt ifrån de grekiske tänkarnes dagar har det varit ett omtyckt ämne
för lärdes och olärdes funderingar att afväga olika statsformers företräden och
brister. Och ännu i denna stund är det allmänna föreställningssättet rörande
dylika· ting mer eller mindre medvetet bundet inom de teoretiska kategorier,
som småningom utbildat sig under de fornhelleniska småstädernas blodiga parti-
fejder.. Uppmärksamheten riktas alltjämt företrädesvis på den i sista hand be-
fallande statsmaktens representation genom en eller flere innehafvare, vida min-
dre på statsmaktens innehåll, de särskilda statsuppgifternas beskaffenhet. Frå-
gorna om monarki eller republik, aristokrati eller demokrati, bilda äfven i våra
dagar utgångspunkterna för de flesta betraktelser om det yppersta eller åtmin-
stone drägligaste statsskicket.
Och granskar man de europeiska staternas utveckling under nyare tiden,
ja till och med under medeltiden, så finner man snart, att mångahanda system,
som blifvit uppbyggda på grundvalar, lånade från denna antika tankekrets,
också i verklighet~n utöfvat ett betydelsefullt inflytande på de historiskt gifna
statsskickens upprätthållande eller omgestaltning. Det förhåller sig nämligen
så, enligt erfarenhetens vittnesbörd, att människorna i det praktiska statslifvet
visst icke handla uteslutande i sina enskilda eller samfälda intressens tjänst,
utan äfven på grund af sina öfvertygelser om hvad som är rätt eller orätt, -
att de icke ens kunna med tillräckligt godt samvete och eftertryck fullfölja
sina intressen, så fr~mt de ej bemöda sig om att på ett eller annat sätt för-
mäla sina intressen med sina öfvertygelser. Ju högre bildningen stiger inom
ett folk eller en samhällsklass, dess mer sprides behofvet att utveckla dylika
öfvertygelser till någorlunda sammanhängande åskådningssätt, hvilkas form och
art naturligtvis väsentligen bestämmas af den rådande kulturens skaplynne i
det hela taget. Det kan nu icke nekas, att en god del af den kristna och
moderna kulturen är ett arf från den klassiska forntiden. Detta arf eller denna
börda hafva vi icke heller inom det politiska området, lika litet som mom
Svens!.! Ti’dskrift I894. J. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
