- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894 /
263

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ENGLANDS PARLAMENTARISM.
styre»), som skulle bestå däri, att valmännen och deras ombud äga att afgöra
alla för hela folket gemensamma ärenden. Detta slags »själfstyrelse» i högsta
potens blir dock identisk med »parlamentarismen», sådan denna vanligen ut-
tydes. Men dessutom har man en kommunal »själfstyrelse», som består däri,
att kommunens röstberättigade medlemmar (ju flere, dess bättre) äga att afgöra
alla kommunens angelägenheter, så vidt möjligt utan störande inblandning af
statens ämbetsmyndigheter. Slutligen komma därtill åtskilliga andra arter af
själfstyrelse inom hvarjehanda kyrkliga, sociala, ekonomiska m. fl. kretsar, vare
sig dessa regleras af gällande lagar eller blott af den enskilda företagsamheten.
Alltså vinner man ett vidt förgrenadt »associationsväsen », som utbreder själf-
styrelsens grundsatser och vanor öfverallt bland det fria folket.
Nu har man vidare (och det för rätt länge sedan) antagit, att det just
är den sålunda tolkade »själfstyrelsen », hvars uppfostrande inflytels.er möjlig-
gjort den engelska parlamentarismens förträfflighet eller hållbarhet. Engels-
männen hafva, heter det, sedan urminnes tid vant sig att reda sig på egen
hand i alla förefallande lifvets bestyr och att otvunget samverka med hvar-
andra för gemensamma syften. Statens »förmynderskap» har hos dem varit
och är fortfarande inskränkt inom vida snäfvare gränser än hos and~a folk.
Därför är det icke att undra på, om de äfven inom det högsta, det rent po-
1itiska, området visat sig mäktige på samma gång af kraft och af praktisk
betänksamhet. De hafva vant sig att inhördes rådslå om allting, ifrån de
enklaste till de mest invecklade praktiska värf, och de hafva därför lärt sig
att utan våldsamma brytningar kämpa om seger i debatterna och lojalt böja
sig för omröstningarnas utfall. En sådan uppfostran är, förkunnas det, den
rätta vägen, om man vill grundlägga ett äkta och beståndande »konstitutio-
nellt» eller, ännu me·r, ett »parlamentariskt» statsskick. Det gäller alltså för
främmande nationer, som eftertrakta en sådan ära, att taga den angliserande
imitationen något grundligare före.
»Decentralisation» har, till och med i det byråkratiska Frankrike, blifvit
lösen för en hel politisk skola, som kanske ännu icke till fullo spelat ut sin
roll. Den efterlängtade själfstyrelsen har, mer eller mindre konsekvent utveck-
lad, funnit sin organisation ur synpunkten af de underordnade samfundens
befrielse från statsmaktens tryckande uppsikt. Själfständiga kommunalförfatt-
mngar hafva blifvit införda jämsides med de nya konstitutionella inrättnin-
garna. De fria associationerna hafva på allt sätt blifvit uppmuntrade, under
det att politiske tänkare i kapp med den periodiska pressen hafva uttalat sitt
ogillande af polisens eller regeringens fordom så vanliga ingripande i medbor-
garnes och medborgarsällskapens enskilda förehafvanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free