Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM.
ännu egentligare mening än Förenta staterna. Den britiska nationalrikedomen
tillstädjer utan svårighet den monarkiska lyxen, som till och med kan utöfva
en fördelaktig inverkan inom det sociala lifvets område, förläna konstslöjden
nödig ekonomisk uppmuntran, sätta en festlig prägel på betydelsefulla offent-
liga ceremonier, bilda en normgifvande medelpunkt i de finare sällskapskret-
sarnas umgänge o. s. v.
* *
*
Utom England har man, så godt s1g göra låtit, sökt sammanfatta par-
lamentarismens väsen i några få, lätt inpräglade formler om suveränens »upp-
höjda», opersonliga ställning till de täflande partierna (le roi regne, tnais il ne
gouverne pas), ett solidariskt »kabinett», ansvarigt inför röstsedlarnas flertal,
med den åtföljande mekanismen af »dagordningar», »förtroendevota» och deras
motsatser, m_. m. Emellertid har detta styrelsesätt, såsom numera tämligen
allmänt erkännes, där man ej med flit vill blunda för fakta, visat sig vara gan-
ska ömtåligt i tillämpningen och i och för sig icke synnerligen fruktbart för
staternas inre eller yttre förkofran. Hvilket naturligtvis icke hindrar, att sym-
patierna för den så uppfattade parlamentarismen likväl ännu äro mycket ut-
bredda och höra till de maktfaktorer, som förtjäna att efter omständigheterna
tagas i betraktande vid politiska beräkningar.
H varjehanda förklaringsgrunder till den kontinentala parlamentarismens
oförnekliga underlägsenhet hafva blifvit uppställda, hufv\ldsakligen såsom fruk-
ter af ett grundligare studium af det engelska statsskickets historiska utveck-
Iingsgång och ännu bevarade egendomligheter. Inom detta område har forsk-
ningen under det sista halfva århundradet gjort stora framsteg, ehuru det allt-
jämt tvistas om den rätta betydelsen af många, äfven ganska viktiga, företeel-
ser i Englands förflutna statslif och deras kvarlefvande verkningar inom Eng-
lands nutida politik.
Ofta talas om det engelska folkets uråldriga vana vid »själfstyrelse», self-
government enligt den inhemska termen, som med förkärlek användes äfven
af utländske beundrare. Men hvad menas med denna »själfstyrelse»? Van-
ligen tyckes man därunder förstå rättigheten eller konsten att »styra sig själf»,
att sköta sina egna angelägenheter. Och enär det ju härvid1ag icke egentligen
är fråga om enskilda människor, utan om samhällen eller åtminstone samlingar
af individer, så lär denna »själfstyreise » få anses betyda ungefär ~å mycket,
som att samhällsmedlemmarne eller de förenade individerna äga att genom
inbördes rådslag och beslut afgöra sina gemensamma angelägenheter. På ·det
sättet kan man resonnera om en hela folkets »själfstyrelse » (på norska »selv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0274.html
