Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM. 265
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
utan förutsättningar af allmän art kan säkerligen ingen undersökning af den
faktiskt gifna, således ej heller af den historiska verkligheten öfver hufvud före-
tagas. Sådana förutsättningar häntyda åtminstone på fakta, från hvilka äfven
den fördomsfriaste och skarpsinnigaste forskare icke kan eller har rätt att fri-
göra sig. Något slags begrepp om, hvad t. ex. stat eller mänskligt samhälle
i allmänhet är, måste man dock äga, redan innan man går att undersöka,
huru en viss stat har utvecklat sig. Det kommer helt och hållc>t an på, huru-
dana dessa allmänna förutsättningar äro, huruvida de verkligen äro de allra
yttersta och oundgängligen nödvändiga, som verkligen måste ligga till grund
för hvarje empirisk undersökning, eller huruvida de äro utan sträng sofring
hämtade ur någon rådande, af forskaren på god tro eller enligt personliga
sympatier upptagen tidsdoktrin.
Det skulle föra för långt och leda för mycket in på abstraktionernas
villostigar att ~är redogöra för, än mer, att granska Gneists allmänna förutsätt-
ningar, hans teorier om motsatsen mellan »stat>> och »samhälle» (Gesellschaft),
om deras motsvarigheter i den enskilda människans sinnliga och förnuftiga na-
tur m. m. För svenske läsare må det vara nog att omnämna, att åtskilljga lik-
heter förefinnas mellan Boströms och Gneists världsåskådningar, om man så
får uttrycka sig, likheter, som ej behöfva gifva anledning till någon tvist om
prioritetsäran dem emellan, utan helt enkelt torde bero på den västerländska
kristenhetens och den nyare filosofiens gemensamma traditioner. Men visser-
ligen saknas hos Gneist alla analogier till Boströms skolastiskt färgade dogma-
tism, till ·dennes underliga ~ypostasering af statens juridis~a personlighet såsom
ett själfmedvetet andeväsen och hans nästan naiva, ohistoriska idealisering af vår
gamla ståndsförfattning och byråkratism. Gneist håller sig framför allt till de
positiva fakta, som förvaitningshistorien med hjälp af moderna metoder, rikhal-
tiga källor och omfattande synpunkter är i stånd att bringa i dagen. Om han
också, i olikhet med månge engelske författares rutinmässiga eller anekdot-
artade beskrifningar af parlamentarismens utvärtes åthäfvor, sträfvar efter en
mera systematisk uppfattning af institutionernas sammanhang och statslifvets inre
krafter, så är han likväl fjärran skild från kolartron på en absolut statsform,
som skall läggas till grund vid förklaringen af den historiska verklighetens mer
eller mindre bristfälliga återspeglingar af idealet. Han är en god preussisk
monarkist, tillika djupt genomträngd af det preussiska ämbetsmannaståndets och
det tyska folklynnets själfkänsla, således visst icke en obetingad beundrare af
Englands statsinrättningar och politiska utveckling. Men han är icke bunden
inom de häfdvunna rojalistiska och byråkratiska föreställningarnas bornerade
konservatism, utan förstår att ställa dem i den historiska relativitetens dager,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
