Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Harald Hjärne: Englands parlamentarism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLANDS PARLAMENTARISM.
att gifva dem ett djupare innehåll och delvis äfven större berättigande genom
jämförelse med det engelska statsskickets besläktade, ehuru afvikande grund-
tankar.
Meningarna kunna vara delade om de Gneistska teoriernas och däraf föl-
jande praktiska konsekvensers allmängiltiga riktighet. Men att han genom sin
uppfattning af Ecglands selfgovernment lyckats betona en väsentlig sida af den
engelska parlamentarismens faktiska gestaltning, därom kan icke gärna råda
något tvifvel efter den hfstoriska bevisning, som han framlagt. Det karakter-
istiska för denna uppfattning är framhållandet af det sammanhang, som måste
äga rum emellan hvad man enligt den öfliga statsrättsterminologien kallar »för-
fattning>> och »förvaltning», två ting, som de ytligare doktrinerna, vare sig kon-
servativa eller liberala, pläga särskilja så mycket som möjligt.
I korthet kan hans åsikt (med anslutning till vårt svenska uttryckssätt)
sammanfattas därhän, att selfgovernment icke betyder att »styra sig själf», utan
att »själf styra» eller förvalta, nämligen offentliga, icke enskilda, angelägenheter.
»Själf» är i denna term icke objekt, utan subjekt. Objektet är .staten eller,
rättare sagdt, de af staten ålagda särskilda funktionerna eller plikterna.
Med andra ord, inom Englands historiska selfgovernn_unt, som ä~ ett sy-
stem af inbördes förbundna förvaltningsgrenar, fullgör medborgaren en skyldig-
het, som staten genom sin regeringsmakt i lagliga former och under laga an-
svar har åt honom öfverantvardat. Han utöfvar icke en rättighet, som till-
kommer honom såsom indiv{d eller medlem af ett enskildt samhälle, utan h_
an ·
är en offentlig ämbetsman, som staten använder för sina bestämdt afgränsade
ändamål och under sin egen kontroll. De korporationer, som tillsammans ut-
göra selfgovernment-systemet, äro icke privata ortsmenigheter, utan principiellt
likartade med statens öfriga offentliga myndigheter, om också deras kompetens
inskränker sig till vissa lokala funktioner.
Med denna åsikt om den politiska själfstyrelsens egentliga betydelse sam-
manhänger äfven en skarpare betoning af det offentliga ämbetets väsentliga
karakter. De kontinentala monarkiernas politiska utveckling har alstrat den
mycket utbredda föreställningen, att ämbetsförvaltningen i en modern stat nöd-
vändigt måste tillhöra en särskild yrkesklass, att endast därigenom statsämbetets
offentliga natur kunnat h?-fdas emot feodalismens missbruk, som förvandlade
statsfunktionerna till enskilda maktprivilegier, utöfvade i kraft af innehafvarnes
egen rätt, ej på grund af statens uppdrag, och alltså till rikets splittring och
de oprivilegierades förtryck.
Gneist har emellertid uppvisat, att denna föreställning icke är alimängil-
tig, utan faller inom den absolutistisk-byråkratiska statens traditionssfär. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
