- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Fjärde årgången. 1894 /
288

(1870-1940) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. A. Eklund: Karrikatyrer af Kristusbilden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

288 KARRIKATYRER AF KRISTUSBILDEN.
Betagen af hans strålande och förändrade åsyn, som bar evighetens ljus.
föll hon ned för honom och ropade:
»Min herre och min mästare! »
Han lyfte upp henne, och hans sjukdom var borta.
Redan samma dag gick han efter sin vana omkring bland de fattiga och
olyckliga och spred glädje och tröst hvar han kom. Fallna kvinnor med död
och hat i sina blickar, tjufvar, mördare och de som hyste själfmordstankar lyss-
nade till hans ord och började ett nytt lif.
En dag tog hans mor honom med sig i kyrkan. Han vägrade klä sig
1 andra kläder än dem han jämt bar. Till följd däraf visade kyrkvaktarne,
när de sågo hans långa hår och trasiga kläder, bokstafligen ut honom ur den
fina kyrkan.
Så gingo de till en annan, där de sluppo in. Nära ingången hängde en
bild af Jesus på korset. Han såg på den och mumlade: »Besynnerligt, besyn-
nerligt!» Då de gingo vidare, såg han en framställning af Jesus på ett måladt
fönster. Orgeln spelade musiken till den heliga Cecilias mässa. En ståtlig proces-
sion af präktigt klädda präster rörde sig under rökelseskyar framåt i kyrkan.
»Är det icke vackert?» frågade den stackars hustrun sin son. Men han
hörde icke på henne. Hans ögon hvilade med tårar af oändlig sorg på den
heliga jungfruns hvita stod nära det prunkande altaret.
Hans bröst höjde sig. En suck undslapp honom, och hufvudet sjönk ned
mot hans bröst.
»Och detta göra de 1 kärlekens namn », sade han liksom för sig själf.
»De göra ett afgudabeläte af mitt minne, under det att bröder och systrar hålla
på att dö af deras brist på kärlek och godhet. Allt detta göra de för att prisa
mig, som de förstått så litet.»
* *

*


(Slutet på den egendomliga berättelsen lyder så här:)
En vecka förgick, under hvilken han ej fick någon mat. Han höll på
att svälta ihjäl.
En månljus afton reste han sig från sitt läger och släpade sig ut för att
söka en bit bröd, under det han led outsägliga kval. Han hade förlorat rösten.
Han stod i ett gathörn och räckte tyst fram sin hand mot de förbigående.
Men ingen gaf akt på honom.
Han släpade sig fram långs gatan, tills han kom till en praktfullt upplyst
byggning. Det var en kyrka, där en fäst firades. Vackra moderna damer
och näpna barn svärmade där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free