Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. A. Eklund: Karrikatyrer af Kristusbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARRIKATYRER AF KRTSTUSBTLDEN.
Han kunde hvarken läsa eller skrifva, hade aldrig öppnat en bok och
tycktes på det hela taget känna föga af världen. Hans hår och skägg voro
långa och liknade gult silke.
Hans ögon voro blå och oändligt djupa.
När människor, som voro belåtna med sig och sm värld, gmgo förbi
honom, skakade de på hufvudet och sade: Han är galen!
Me_
n de olyckliga, som kände honom, sänkte rösten och hviskade, att
han tillhörde en bättre värld, ty i hans ögon sågo de en egendomlig glimt af
den eviga godheten.
»Hvi är du så god mot mig?» frågade en olycklig, förundrad öfver hans
medlidsamma tårar.
»Emedan jag älskar dig», svarade han, »och kärleken är moder till allt
godt.»
Han hade aldrig varit i kyrkan eller hört ett ord ur bibeln, och dock
brukade han med en fjärrskådande blick tala om odödlighet och evig kärlek.
Kärleken är evinnerligt lif, brukade han säga, kärleken är evig.
. Hans stackars gamla mor förstod icke, hvarför han så fullständigt upp-
offrade sig för andra.
Stundom brukade hon göra honom uppmärksam på, att prästerna i de
stora kyrkorna eJ uppoffrade sig så oegennyttigt. Han tycktes ej förstå, hvad
kyrkan var, och han skakade sorgmodigt på hufvudet, då hon sökte att för-
klara det.
»Jag kan inte fatta», sade han, »att människor öfverallt hålla på att dö
1 synd och lidande och ingen skyndar till deras hjälp.»
En dag, då han en veckas tid hållit på att arbeta bland de febersjuka
\
fattiga, blef han själf sjuk, och hans mor trodde, att han skulle dö.
Nu började hans mor för första gången att läsa ur bibeln för honom.
Då hon läste för honom om Kristi lif, lyssnade han med djupt eftertänk-
sam blick. Och då hon uttalade orden: Du skall älska din nästa såsom dig
själf, undföll honom ett utrop af öfverraskning, och han reste sig upp i sängen:
»Jag har uttalat dessa ord förut», sade han, »men på ett annat språk.
Det var i ett annat lif, som förefaller mig likt en dröm. Jag lefde för länge,
länge sedan i ett land långt, långt borta. Jag hade en annan moder, hennes
namn var l\!Iaria. Jag lefde där på samma sätt som här, men världen hånade
mig, emedan jag försökte lära människorna att älska hvarandra inbördes - de
kunde icke förstå det. De dömde mig till döden. De gjorde ett kors och
hängde mig på. En folkhop samlades för att se mig dö.>>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
