Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. A. Eklund: Karrikatyrer af Kristusbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARRIKATYRER AF KRISTUSBILDEN.
Jesus-amerikanaren var den ringaste bland människor. Jesus af Nazaret
framträdde, så vidt jag vet, aldrig med det anspråket eller den »ödmjuka» tan-
ken - hvilketdera det nu ~r. Han ansåg sig större än profeterna, hvilka han,
efter allt att döma, betraktade såsom störst bland männjskor. »Bland dem,
som äro födde af kvinnor, är ingen större än Johannes Döparen», sade han.
Denne Johannes Döparen förklarade sig icke värdig att bära hans skor. Och
nazarenen synes icke hafva protesterat.
Jesus-amerikanaren kunde hvarken läsa eller skrifva. Jesus af Nazaret
kunde båda delarne. Han öppnade säkerligen ofta den heliga bokru11en i syna-
gogan och läste inför allt folket. Sin bibel hade han från barndomen lärt
känna bättre än lärjungarne i rabbinskolorna. Den diktade Jesus hade aldrig
varit i kyrkan. Jesus af Nazaret hade för sed att hvarje sabbat infinna sig i
synagogan. Den förre tycktes sky människor, framför allt präster. Den senare
gladdes redan såsom tolfårig gosse så högt öfver att träffa judarnes skriftlärde,
att han i glädjen glömde att tänka på sin mor och hennes ängslan öfver hans
bortovaro.
Gengångaren i Amerika tycktes på det hela taget känna föga af världen.
Nazarenens öga blickar skarpt ut öfver forntid, samtid och eftervärld. Natu-
rens lif känner han såsom en skald. Människolifvet såsom en filosof. Bättre
än psykologen vet han, hvad som finns i människohjärtat; hans öga tränger in
i själen hos israeliterna utan svek, in i det »räfaktiga>> sinnet på konungatronen,
in i det fega Pilatus-sinnet.
Amerikanaren har blå, oändligt djupa ögon, och i hans ögon synes en
egendomlig glans af den eviga godheten. När han talar om rättfärdighet och
evig kärlek, gör han det med en fjärrskådande blick. Ja, djupa voro nog
Jesu ögon, men kanske blott på samma gång oändligt klara. Kanske också
skarpare än andras. Det står ibland i berättelserna om honom: »Jesus vände
sig om och såg på» den han talade till. Detta lilla drag visar, att det nog
var en blick, som man eJ glömde. Nog blixtrar det till i mästarens öga, när
han vänder sig om och ser på sin .lärjunge och säger till honom: Gå bort,
Satan! Nog glänser ögat, när han talar sina väldiga ord midt i fiendernas
hop. Och än mer när han talar till de sina om himmelrikets hemligheter.
:Men det förmärkes hos honom ingenting af det dunkla, drömmande, romanti-
ska skådandet mot blåa obekanta rymder. Ser nazarenen mot himmelen, så
möter hans blick en Fader, som han väl känner, och vid hans sida en tron,
beredd att mottaga människosonen. Blickar han mot dödens mörka port, så
ser han på andra sidan ett paradis, där han själf är konung. Ja, ållt är så
klart och enkelt för honom - lika klart, när han riktar sin blick mot de mest
öfversinnliga ting, som när han ser in i ett barns öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
