Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - J. A. Eklund: Karrikatyrer af Kristusbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAR.RIKATYRER AF KRISTUSBILDEN.
Besynnerligt nog är emellertid den tankefattige drömmaren 1 New-York
mer reflekterad än Jesus af Nazaret. »H vi är du så god emot mig?» frågar
man den förre, och han svarar: »Emedan jag älskar dig, och kärleken är
moder till allt godt». Så där »resonnerar» aldrig evangeliernas Jesus. Han
säger aldrig~ Jag älskar dig. Det behöfdes ej, att han sade det. Folk såg
det ändå. Han sade ej till barnen: H vad jag älskar eder, kära barn - så-
som sannolikt hans diktade namne gör. Han tog barnen i sin famn .- utan_
andra kärleksbetygelser. - Hans lärjungar talade mycket om hans kärlek. De
göra så än i dag. I mångfardiga uttryck. De tala åter och åter om hans
godhet, barmhärtighet och nåd. Han är »full af nåd», säga de. Men själf
brukar han, såvidt vi veta, icke en enda gång detta ord.
»Han är galen>>, sade man om drömmaren i New-York. Detsamma sade
man om Jesus. Det är verkligen en likhet.
Amerikanaren gråter. När han möter en olycklig, förundrar sig denne
öfver hans medlidsamma tårar. Hans ögon hvila med tårar af oändlig sorg
på den heliga jungfruns hvita stod. Också Människosonen fäller tårar. Men
det synes som »gömde han tårarne» till de stora ögonblicken i lifvet. Inför
den lekamliga nöd, som öfverallt möter honom, gråter han icke. Det be-
höfver han ej, ty han mäktar hjälpa. Att »gråta med» den olyckliga är icke
det högsta sättet att deltaga i olyckan. Högre är det att till nödens boning
komma lugn, så som den på sin förmåga visse läkaren kommer. Med en
läkares lugn står nazarenen i de lidandes krets. Bjudande tystnad, inträder
han bland de gråtande i sorgehuset. Vördnadsbjudat)de träder han fram till
sorgetåget vid Nains port. Han kommer alltid förtroendeingifvande, kommer
såsom den där mäktar aftorka tårar. Jesus af Nazaret är ingen kvinna –
om man nu skall anse det företrädesvis höra kvinnan till att fälla tårar. Han
är en man. Men mannen, som älskar, gråter utan att blygas vid vännens graf.
Och när han ser den heliga staden, det älskade Jerusalem, och tänker på, att
det kastar sig i fördärfvet genom att försumma frälsningens tid och förkasta
honom - då gråter Människosonen. Här står han inför den stora, i sanning
begråtansvärda olyckan, den stora »motgången» i sitt lif. Då gråter hjälten,
Davids son.
Jesus i New-York uppoffrade sig fullständigt för andra. D. v. s. han
slet ut sig med arbete bland febersjuka fattiga. Han svälte för att gifva andra
bröd. Så gör icke Jesus af Nazaret. Visst går han och hjälper »de bort-
tappade fåren af Israels hus», och när hans kallelses tid kom, ägnar han hela
sm kraft åt att »göra väl och hjälpa alla». Men före denna sm kallelses tid
var han icke sjukvårdare och fattigvårdare. Han arbetar som timmerman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
