Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Frans von Schéele: Nutidssamhällenas framtid. Efter G. Le Bon och J. Berry Haycraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDSSAMHÄLLENAS FRAMTID.
och estetisk odling. Rom bar redan inom sig fröen till sitt förfall, när det
august eiska tidehvarfvets skalder och konstnärer, dess historiker och talare ska-
pade den romerska civilisationens klassiska mästerverk. Det är icke på slikt
det kommer an vid afgörandet af ett folks vara eller icke-vara.
Nej, det var bristen på entusiasm för Roms gamla ideal, som beröfvade
världsstaden dess motståndskraft. Det var sedernas förskämning, familjeban-
dens lossande, den religiösa skepticismen och indifferentismen, som voro de
verkliga förfallstecknen hos det Rom, som gick under.
Och så har det varit med alla nationer, hvilka försvunnit från historiens
skådebana: bristen på eldande ideer, den är folkens dödsdom.
»Och» - tillägger författaren - »liknande orsaker till förfall hota våra
nutida raffinerade civilisationer, men därtill kommer ytterligare faror, hvilka
stå i samband med tidsandans utveckling under inflytande af de naturveten-
skapliga upptäckterna. Vetenskapen har förändrat vårt sätt att se världen och
beröfvat de gamla religiösa och sociala lärorna deras auktoritet. Den har vi-
sat människan, hvilken obetydlig plats hon intager i universum, och ådagalagt
naturens fullständiga likgjltighet för henne och hennes öde. Man har lärt sig
att betrakta hvad man förut kallade viljans frihet såsom blott okunnighet om
de nödgande orsakerna och lärt sig inse, att under naturorsakernas inflytande
individens uppgift blott är att såsom sådan gå under. Vetenskapen har visat
naturens obekantskap med allt, som vi kalla barmhärtighet, och att den ut-
veckling, som inom naturförloppet ägt rum, intet annat varit än följden af ett
oblidkeligt urval, som ständigt gått och går ut på den svages undergång till
förmån för den starke.
»Alla dessa iskalla insikter och åsikter stå i den skarpaste motsats med
de öfvertygelser, som hänförde våra fäder, och hafva vållat oroande konflikter
mom våra bröst. Hos hvardagsmänniskornas hjärnor ha de medfört detta till-
stånd af ideernas anarki, som tyckes karakteristiskt för nutidsmänniskan. Hos
den artistiska och litterära yngre generationen ha samma konflikter mynnat ut
i en sorts slö likgiltighet, som är nedbrytande för viljelifvet, i en påtaglig oför-
måga att entusiasmeras af hvad det vara må och i ensidig kult af de omedel-
bara personliga intressena.
»Såsom kommentar till M. de Vogties riktiga observation, att ’relativite-
tens begrepp behärskar det nutida tänkandet’, proklamerades nyligen i ett tal
af en undervisningsminister, att ’de absoluta begreppens ersättande med rela-
tiva inom den mänskliga kunskapen är vetenskapens största eröfring’. Denna
s. k. nya eröfring är i själfva verket mycket gammal. Det är många århun-
draden sedan den gjordes af Indiens filosofer. Vi se intet skäl till lyckönsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
