Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Frans von Schéele: Nutidssamhällenas framtid. Efter G. Le Bon och J. Berry Haycraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300 NUTIDSSAMHÄLLENAS FRAMTID.
ligheten äro det, om ej genom blodet, så genom tradition och uppfostran. De
förlora alltmera dag för dag sin förmåga af initiativ, sin energi, sin vilja och
färdighet att handla. Tillfredsställandet af de alltmera växande materiella
behofven tenderar att blifva deras enda ideal. Familjelifvet upplöses, samhälls-
banden blifva slappa. Missnöjet och illabefinnandet utbreda sig till alla klas-
ser, från de rikaste till de fattigaste. Som fartyget, som förlorat sitt roder och
drifver som lekboll för vind och våg, så irrar nutidsmänniskan slumpvis i rym-
den, som förut beboddes af gudar, men som nu af vetenskapen gjorts öde och
tom. Nutiden har förlorat tron och på samma gång hoppet. Massorna hafva
blifvit till ytterlighet mottagliga för intryck och lättrörliga, intet stängsel hål-
ler dem längre tillbaka, och de synas dömda att oscillera oupphörligt mellan
den mest vansinniga anarki och den mest tryckande despotism. De ha sken
af att med brinnande håg trängta efter frihet, men i verkligheten fordra de af
staten bojor att smidas i. Blindt lyda de de oklaraste sekterister, de mest in-
skränkta despoter. Folktalarne vilja leda massorna, men blifva oftare ledda
af dem. Och ombytet af herrar får blifva uttrycket för ovilligheten att lyda
någon herskare. Staten, huru än dess styrelse må kallas, är den gudomlighet,
till hvilken alla partier vända sig. Det är af den, som man begär reglemente-
ring och skydd i för hvarje dag allt mera tyngande former, för att insnärja hvarje
lifsyttring i de mest byzantinska och tyranniska formaliteter. Ungdomen afstår
alltmer och mer från de banor, som kräfva omdöme, initiativ, energi, person-
lig ansträngning och vilja. Det minsta allvar afskräcker dem. De inskränkta
vyerna inom de af staten aflönade sysslorna äro för dem till fyHest. Köpmän-
nen glömma bort vägarne till kolonierna och låta dessa befolkas af idel tjän-
stemän. Handling och kraft ersättas hos statsmännen af förfärande tomma per-
sonliga ordstrider, hos massorna af hänförelse eller ovilja, som vara en dag,
hos pennans män af en sorts tårdränkt känslosamhet utan kraft och bestämd-
het och af lama deklamationer öfver tillvarons elände. En egoism utan grän-
ser utvecklas öfverallt. Slutligen har individen intet annat att sysselsätta sig
med än sig själf. Samvetena kapitulera, . den allmänna moraliteten sjunker och
försvinner så småningom. 1\1.Ian förlorar alltmer och mer makten öfver sig
själf. Man vet ej att herska öfver sitt eget jag och blir därför snart beher·
skad af andra.
» Att åstadkomma en förändring i allt detta är icke en lätt uppgift. F ö.rst
och frärnst fordrades en grundlig omstöpning af vår jämmerliga latinska upp-
fostran. Den beröfvar eleven all företagsamhet och all kraft, som ännu möj-
ligen tillfallit honom i fadernearf. Den tillintetgör all intellektuell själfständig-
het hos ungdomen genom att såsom enda ideal för den uppställa den förhat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
