Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Frans von Schéele: Nutidssamhällenas framtid. Efter G. Le Bon och J. Berry Haycraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDSSAMHÄLLENAS FRAMTID. 303
tolerant och mera fruktansvärd än alla dess föregångare. Intet folk är så
förberedt för att gå under som det tyska. Intet har för närvarande så förlorat
initiativets förmåga, själfständighet och vanan att styra sig själft.
}; De mest framstående tyska författarne äro fullkomligt ense med oss
häruti. I sin nyutkomna bok om den sociala frågan yttrar T. Ziegler, profes-
sor vid Strasburgs universitet, följande:
’’Om selj-help är den herskande tendensen i England, så är däremot vädjan till sta-
ten det karakteristiska för Tyskland. Vi äro sedan sekler ett folk under förmynderskap.
Och dessutom har under de sista tjugu åren Bismarcks starka hand, på samma gång som
den för värfvade oss den politiska säkerheten, beröfvat oss ansvarighetskänslan och förmågan
af eget initiativ. Det är därför som vi i nöd och lust vädja till staten och åt den öfverlemna
allt initiativ."
H vad Ryssland angår, har det landet allt för nyligen och allt för ofull-
ständigt lemnat mirens samhällsskick, d. v. s. den primitiva kommunism, som
är socialismens radikalaste form, för att tänka på att återvända till denna lägre
utvecklingsgrad. Ryssland har en annan framtid för sig. Det är otvifvelak-
tigt därifrån, som en dag den oemotståndliga strömmen af barbarer skall komma,
som är bestämd att förstöra västerns gamla civilisationer, hos hvilka de eko-
nomiska kriserna och socialismen skola förbereda undergången.
»Men timman härför är ännu icke slagen. Några utvecklingssteg skilja
oss ännu därifrån. Socialismen ska11 blifva ett allt för hårdt välde för att länge
kunna vara. Den skall komma oss att sakna Tiberius och Caligula och skall
återföra oss till deras tider. Man frågar sig. emellanåt, huru kejsartidens ro-
mare så villigt kunde fördraga grymheterna af slika despoter. Skälet var det,
att äfven de genomgått de sociala striderna, borgarkrigen, proskriptionerna och
därunder förlorat sin karakter. Därigenom hade de kommit därhän, att de i
dessa tyranner sågo sin _enda räddning. l\tian tillät dem allt, emedan man ej
visste något att sätta i deras ställe. Efter dem kom det slutliga förtrampandet
under barbarernas fötter, världens slut. Historien går ständigt i samma kretslopp.>
>
Så långt den franske författaren - karakteristiskt för huru förhållandena
1 Frankrike te sig för en tänkande iakttagare, äfven om generaliseringarna af
hans egna erfarenheter och egna stämningar fört honom till öfverdrifter, som
ej äga giltighet för oss. Om ock sanning ligger i de ord, hvarmed han slu-
tar sitt arbete, att bristen på religion bådar en civilisations undergång, så le-
der denna åsikt honom dock, enligt vår åsikt, till felaktigt resultat, i det han
tror Europa nu vara utan kristendom. Ej ens Frankrike, om man går utan-
för Seine-metropolens murar, torde vara så irreligiöst, som Le Bon föreställer
sig. Äfven hos katolicismen finnes nog ännu mycken lifskraft, och felaktig är
utan allt tvifvel fransmannens föreställning om hvad han kallar Tysklands »sek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
