Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Frans von Schéele: Nutidssamhällenas framtid. Efter G. Le Bon och J. Berry Haycraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NUTIDSSAMHÄLLENAS FRAMTID.
Prof. Haycraft är verkligen af den bestämda åsikten, att denna fråga
måste jakande besvaras: den förbättrade sjukvården har räddat den sjuke och
svage individen och just därigenom försvagat släktet.
Han stöder detta sitt påstående på darwinismens teori om det naturliga
urvalet med den tillspetsning af den, som den erhållit genom \Veissmans o. a:s
förnekande af förvärfvade egenskapers ärftlighet. Men, så vidt vi förstå, be-
höfver man icke acceptera en så ytterlig darwinism, för att den ifrågavarande
slutsatsen skall få sina erforderliga premisser.
Huru reserverad hållning man än må intaga till Darwins teori om arternas
uppkomst, så lär man nämligen ej kunna förneka, att det naturliga urvalet un-
der kampen för tillvaron spelar en stor roll vid bestämmandet af de lefvande
varelsernas släktutveckling. Det kan hända, att andra faktorer bestämmande
spela in i arttypernas uppkomst, ja, rent af att dessa äro ursprungliga; sådana
antaganden utesl\1ta ej, att u~der generat_ionernas lopp inom hvarje art det
naturliga urvalet måste väsentligen inverka på artens beskaffenhet, och detta
särskildt så, att under existenskampen de svage utrangeras och hindras få af-
kornma, hvarigenom naturligen rasen förbättras.
En sådan utrangerande betydelse ha nu sjukdomarna, särskildt de som
bero på smittförande organismer, haft inom mänskligheten. Enligt regeln ha
de svage blifvit farsoternas offer, under det att däremot de scarkare öfverleft
dem och gifvit sitt goda arf åt släktet.
I samma mån som läkarekonsten nu gör sig till herre öfver dessa smitto-
samma sjukdomar, i samma mån omintetgöres denna vinst af det naturliga ur-
valet bland människorna. De svage hindras att duka under och få tillfälle
att efterlämna en allt talrikare svag afkomma. Författaren exemplifierar detta
på mångfaldigt och öfvei-tygande sätt.
Skola vi då sluta upp att skydda de svage mot sjukdomarna? Skola vi
införa en sådan princip som den, enligt hvilken Herbert Spencer vill upphäfva
all fattigvård, enär denna otvifvelaktigt innebär ett skyddande af de svage på
de starkes bekostnad och därmed en fara för rasens utveckling?
Till slik slutsats vill den engelske läkaren ej låta sig drifvas, och hvilken
sann läkare skulle väl vara villig därtill? Han vill icke offra individen för
släktet, vill icke uppoffra humaniteten för att låta den djuriska kampen för
tillvaron åter komma till sin rätt.
Man han anser, att då vi genom vår fria vilja göra om intet naturens för-
ädlingsverk, då är det ock samma fria viljas skyldighet att sätta något i stäl-
let, som motväger den skada, som den förra åtgärden vållar. Vi böra fort-
farande rädda de svage och göra deras lif så drägligt som möjligt, men det
Svensk Tz’dskrijt I894. 5. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
