Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Bokanmälningar och litterära notiser - Nye Fortällinger (Björnstjerne Björnson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLNINGAR OCH LITTERÄRA NOTISER.
stå och förlåta hans svaghet att i glada lag dricka sig, eller rättare sagdt, låta
andra dricka sig full, hvilket blef orsaken till hans död.
Främst af samtliga berättelser i anseende till poesirikedom sätta vi » Een
Dag», en kvinnas historia. Ella svärmar redan som barn för en konsertsångare,
Aarö, som sjunger Möhrings »Sov i Ro». »Som alle ved, bärer et dämpet
Mandskor Sangen ivej; det breder Maaneskin foran den, mere Maaneskin, og
i det rodde Aarös Röst frem med lange Aaretag. » Men Ella hör en vemo-
digt klagande underton vibrera i hans stämma »Aa Sorg er mit Livs Lod!»
och hon uppfylles af det innerligaste medlidande med honom. Han är jämt
i hennes tankar. När hon sen som ung flicka på en bal hör honom sjunga
"Jeg synger for een eneste,
om ogsaa alle hörer paa,
og bare denne eneste
kan Sangen helt forstaa"
och tror sången ämnad åt henne och senare på aftonen hör honom med blic-
ken vänd mot henne sjunga »Min unge Elskov bärer Slör», då »gös hun af
Angst og Fryd >> . »Tonerne skyllede Ordene over hende som kolde Bölger. »
Nu var hon alldeles säker. Sista strofen fick hon »i sin aabne Sans, i sin
jublende Samfölelse -· som et Lynslag, som et Knivstik lige ind til Skaftet».
Vi kunna ej annat än i sin helhet anföra den tjusande lilla sången som
en profbit på hvad den sextiotvåårige skalden bjuder oss af ungdomlig känsla
i sina »Nye F ortällinger».
"Min unge Elskov bärer Slör,
For mig hun löfter det og ler
af Öjne, ingen anden aner,
de straaler, smelter, svrerger, maner ;
men Slöret for, straks nogen ser!
Alt godt som to er ene om
har tvefold Ynde, Hellighed.
At Livets lange Längsler mödes
i to, som Själ i Själ genfödes,
er störste Lykke Jorden ved.
Men hvorfor bärer hun saa Slör
og hulker i det unden Lyd,
som skulde briste hendes Bjerte?
Fordi det vävet er af Smerte, -
i Sayn og Angst er al var Fryd."
Ella får dock sedan höra, att sången och den smäktande blicken gällt
den, som stod bakom henne -!
Hon gifter sig med en sjökapten, som befinns vara ytterst rå, och blir
olycklig i sitt äktenskap. Innerst lefver hon på minnet af Aarö och hans sång.
»Livet har en Dröm over sig, som er Själen i det», säger B. B. i · »Absa1ons
Haar» och den kan vara »en höiere Virkelighed en Forholdenes». Denna
dröm var det som gjorde Ella glad med sina barn, frimodig och nöjd så ofta
mannen var ute till sjös.
Efter några år återser hon sin ungdoms ideal och får i hans sällskap
upplefva en dag, som »betalte for tusen». Aarö kör för henne på släde, och
här låter nu B. B. på det mest fantasifu11a, fint poetiska sätt vintersnön sym-
bolisera lifsdrömmen, som gömmer och bevarar krafterna till nya somrar, och
Aarö sjunger för henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
