Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOCIALKAPITALISTISK SAMHÄLLSORDNING. 341
för samhällenas ekonomi bringas i någon afsevärd grad att samverka på
ett mer ändamålsenligt sätt än hittills?
Detta sista spörsmål tränger sig i våra dagar oemotståndligt fram.
Vi känna alla till den samhällsdoktrin, som särskildt tagit sig den frågan
an och bragt den på dagordningen: jag menar socialismen. Den har ju,
denna socialism, egentligen redan för länge sedan lämnat de rena dok-
trinernas fält och organiserat sig till ett kraftigt och verksamt politiskt
parti, som., under namnet socialdemokrati, vetat att förskaffa sig en allt-
jämt växande tillslutning bland de stora massorna och som ej längre kan
med förnämhet ses öfver axeln. Vi veta hvad partiet fordrar och hvad
det lofvar, men vi frukta och bekämpa det allt hvad vi kunna, ty vi tro
ej på dess löften och drömmar om allmänt välstånd och allmän jämlikhet.
Visserligen - när vi läsa en af dessa socialistiska framtidsskildringar,
t. ex. Bellamy’s »En återblick>>, kunna vi knappast undgå att hänföras af
de taflor som upprullas för vår fantasi. Och vilja vi lugnt och opartiskt
pröfva den framlagda bevisföringen, måste vi erkänna, att det måhända
icke finnes i människans egen natur, såsom man ofta hör påstås, några
hinder af intellektuell och moralisk art för systemets framgång. 0 ch
dock nödgas vi stämpla det, med alla dess läror om äktenskap, upp-
fostran och familjelif och framför allt om ekonomisk jämlikhet, såsom en
utopi. Ty det gifves ett hinder, som socialisterna icke vilja taga i_be-
traktande och hvarpå systemet ohjälpligt strandar, men det är af rent
fysisk art; det ligger i vårt släktes egen Jysiska natur och i de oss till
buds stående existensmedlens en gång för alla gifna begränsning. Det
skall därorn blifva tal längre fram.
Och dock torde äfven i den socialistiska samhällsteorien ligga en
kärna af sanning. Det är denna som vi i det följande skola söka att få
fram, befriad från det obehöriga skarn, hvarmed den i socialdemokratien
framträder. Måhända skall det befinnas, att denna kärna, som redan gror,
icke är så dålig, att man - så som nu oftast sker - på allt sätt bör
hindra den i dess växt och söka att förkväfva den, där den vill spira upp.
Måhända skall det visa sig vid en närmare granskning, att den ger löfte
om en lösning åtminstone af några af de frågor, som framtiden ställer
framför oss. Visst kan denna lösning icke väntas ske just i den närmaste
tiden., som dock efter all sannolikhet kommer att framställa kraf därpå.
Men redan ett fast mål att se hän till, en ledtråd vid sökandet efter det
bättre, blir af desto större betydelse ju starkare behofvet af en lösning
gör sig gällande.
Jag har nyss sökt visa, att krafvet på ett större utbyte af produk-
tionen, redan nu märkbart., efter allt att döma icke kommer att tystna
af sig själft ännu en gång, utan att det snarare verkligen skall framträda
med ökad styrka och det ganska snart. Jag skall nu försöka att visa, att
den socialistiska tanken till sin innersta kärna icke är ett hjärnspöke.,
som man behöfver frukta och 1notverka, utan att den väl kan vara ägnad
a_
tt ingifva förhoppning om ett bättre sakernas tillstånd. Och jag vill för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
