Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 EN SOCIALKAPIT ALISTISK SAMHÄLLSORDNING.
såsom kroppsarbetare - i enskilda personers eller bolags. I fråga om
stats- eller kommunala befattningar utgår dock lönen’) som vi veta’) mesta-
dels icke från något på förhand i det allmännas hand samladt kapital;
men detta verkar· jngen skillnad, då det ju i alla fall är penningar som
kräfvas för att hålla arbetet uppe.
En annan form, hvarunder kapitalet blir behöfligt för människor,
vare sig de äro isjälfägande» eller arbeta för lön i allmän eller enskild
tjänst, är utlägget för hvars och ens nödvändiga uppfostran och utbild-
ning till hans särskilda kall. Denna sida af kapitalbehofvet kommer dock
ej här att närmare vidröras, då frågan om uppfostran och om hvem denna
åligger utgör en fråga för sig, hvilken kräfver sin särskilda utför.liga be-
handling.
För att fylla sitt värf i samhället har alltså hvarje samhällsmedlem
såväl kapital som arbetskrafter af nöden. Arbetskrafter får man nu af
naturen’) och frihet att bruka dem har samhället skänkt; men kapitalet,
det är visst icke tillgängligt för hvarje människa. Det är icke ens till-
gängligt för samhället i dess helhet; det är blott en ringa del däraf som
tillhör det allmänna, den stora hufvudmassan af kapitalet tillhör några
jämförelsevis få enskilda personer, och dess användning är helt och hållet
bunden vid dessa enskilda personers godtfinnande.
Det var ett skede af samhällets utveckling, då slafveriet var en nöd-
vändighet. För att en kultur skulle kunna skapas’) var det nödigt att en
del af samhällets medlemmar befriades från de omedelbara näringsbe-
kymren för att kunna ägna sin tid åt mindre materiella sträfvanden, ge-
nom hvilka kulturen steg för steg fördes framåt. Det var nödvändigt,
att dessa samhällsmedlemmar hade egend01nsrätt till slafvens person och
därigenom till hans arbete, ty på annat sätt kunde han ej tvingas att ar-
beta ej blott för sitt utan äfven för sin herres uppehälle. Men med slaf-
vens arbete grundlades kapitalet; och med äganderätten till slafven själf
följde helt naturligt äganderätten till kapitalet.
Kom så en tid, då slafarbetet icke längre· var en nödvändighet.
Arbetet var visserligen fortfarande nödvändigt; men samhället hade nu
antagit nog fasta former, att arbetet kunde frigöras. Den privata egen-
domsrätten hade vuxit fast, och sedan en gång kapitalet var vunnet och
betryggadt, hade den härskande klassen ej längre behof af slafvens per-
son. Den frigifne slafven arbetade lika så bra, om ej bättre. Och så
blef arbetet frigjordt 9fverallt, i det ena samhället förr’) i det andra
senare.
Men på samma gång som man släppte slafven lös, släppte man inga-
lunda från sig hans verk, det samlade kapitalet. Ännu var ej tiden för
dess frigörelse inne. Visst var kulturarbetet i full gång, men detta var
fallet endast inom den klass som haft kapitalet om hand. Den forne
slafven var ännu ej på lång tid vuxen in i kulturen; samhället tillhörde
han visst, han var ännu, ehuru nu fri, nödvändig därför, men kulturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
