Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOCIALKAPITALISTISK SAMHÄLLSORDNING. 35 1
bana, för hvilken de själfva känna sig äga anlag och håg. Om därvid,
såsom ju ofta är fallet, ytterligare specialutbildning är af nöden, så söka
de inträde i de läroanstalter., i hvilka denna kan vinnas, och härvid blir
det - alldeles såsom nu vid vissa statens läroanstalter är fallet - bero-
ende dels af det allmännas behof, dels af de betyg~ som af de inträdes-
sökande kunna företes, om de skola intagas eller ej. Och sedan de väl
äro utbildade för sitt kall, få de söka sig den anställning, som de anse
sig själfva bäst passa till och som är jämförelsevis bäst aflönad eller er-
bjuder de största fördelarna för den sökande. Misslyckas nu dessa ansök-
ningar vare sig till platser vid läroverken eller till tjänster, så får man
söka sig någon annan plats, den bästa som för tillfället erbjuder sig; att
man gång på gång blir tillbakavisad, det är nu intet annat än hvad som
i hvarje samhälle, privatkapitalistiskt eller socialkapitalistiskt, lika ofta in-
träffar och måste inträffa. Att därvid en eller annan orättvisa kommer
att begås, kan väl icke nekas. l\1en hvad betyder det mot de orättvisor,
som den nuvarande ojämna förmögenhetsfördelningen bär skulden till?
Huru mycket större är icke nu den orättvisa roll som slumpen spelar vid
bestämmandet af hvars och ens blifvande lefnadskall?
Att vara ))man för sig>> är visserligen en stor sak, men om detta icke
låter sig göra till fullo, så måste det väl uppoffras. »Fri>
> gör ju hvarje
människa anspråk på att vara, och dock gör samhället i sitt namn otaliga
ingrepp på denna individuelia frihet, ingrepp hvarmed man nödgas gifva
sig till tåls och som till sist icke kännas. Är icke en statens aflönade och
tjänstskyldige ämbetsman en »man för sig>
> lika god som den af sina for-
dringsägare å ena sidan., sina granntyckta och svårtillfredsställda kunder
och sina pockande arbetare å den andra beroende affärsmannen? Kan ej
det ena vara så godt som det andra?
Produktionens öfvertagande af staten och kommunen kommer också
att göra en ände på den fria enskilda, af hvarje myndighet oberoende
företagsamheten, hvilken vi utan tvifvel ha att tacka för mycket. Detta
är visst en förlust .att beklaga, ty att det allmänna är trögare än den en-
skilde i fråga om utförandet af nya ideer är ett förhållande, som både är
bestyrkt af erfarenheten och med nödvändighet följer ur naturliga grun-
der. Särskildt gäller det frågor af större bärvidd, där ett misslyckadt for-
sök kunde medföra en stor skada. Lyckligtvis är dock icke en stat en-
sam i världen; hvad som ej försökes i den ena, kan därför försökas i den
andra, och hvad som utfaller lyckligt är man nog ej sen att taga efter.
I mindre frågor är ju staten i allmänhet icke ovillig att göra experiment,
såsom våra försöksfält, våra exportagenturer, stipendier m. m. bevisa. Och
det är för resten alldeles omöjligt att bilda sig en riktig föreställning om,
hurudant förhållandet skulle bli, om det allmänna så att säga blefve hän-
visadt att lita uteslutande på sig själf. Det kan nu i mycket lita till den
enskilda företagsamheten och gör det faktiskt ofta; en mängd förslag bli
af riksdag, stadsfullmäktige och andra representanter för det allmänna i
uttryckliga ordalag hänvisade till den enskilda verksamheten, mera af svå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
