Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOCIALKAPITALISTISK SAMHÄLLSORDNING.
delningsmål och processer, hvaraf vårt rättsväsende nu formligen tryckes
ner. Köpebref, »gamla handlingar» m. m. bli fullkomligt okända begrepp,
och civilrätten erhåller en förenkling, som skall tillåta en väldig reduktion
i juristernas skara.
Skatteväsendet försvinner. Då det enda eller åtminstone huf-
vudsakliga direkta skatteobjektet är inkomsten, enär all eller nästan all
fastighet tillhör det allmänna, och då det är staten eller kommunen som
utbetalar denna inkomst i form af aflöningar, vore det onödigt att först
lämna ut en större lön och sedan med besvär och obehag ta tillbaka en
viss procent däraf såsom skatt. Det enklaste är att draga af skattepro-
centen vid lönens utbetalande eller - hvilket tydligen blir detsamma -
icke sätta lönerna högre än att det alln1ännas inkomst af dess rörelse läm-
nar ett öfverskott till betäckande af kostnaderna för de icke inkomstgif-
vande sociala institutionerna, förvaltning, undervisning, försvar, pensione-
ring och fattigvård m. m. Och hvad de indirekta skatterna beträffar,
öfver hvilkas orättvisa allmänt och med skäl klagas, så är ju i ett social-
kapitalistiskt samhälle ingenting enklare än att helt och hållet stryka dem
och låta dem ersättas af »direkta», d. v. s. af de nyss omnämnda propor-
tionella löneafdragen. Att lönerna på detta sätt bli jämförelsevis knappa
är ju endast ett skenbart ondt. Förnödenheterna bli i stället så mycket
billigare, då de ej beskattas. Antingen måste skatten tagas i lönerna eller
läggas på förnödenheterna. Någon annan utväg ges icke, och det forra
sättet är både enklare och rättvisare än det senare.
Tullväsendet försvinner också. Finans- eller skattetullar äro
ju, såsom vi nyss sett, obehöfliga, då skatterna kunna tagas på enklare
sätt. Lyxtullar äro öfverflödiga, då det är det allmänna som har handeln
och sålunda äfven priserna i sin hand. Är det någon artikel som bör
betecknas såsom lyx och därför anses böra dra·ga skatt, så är det helt
enkelt att åsätta den ett skäligen högt salupris, hvarigenom dess köpande
försvåras och tillika det allmännas vinst å densamma blir större. Och
hvad slutligen den stora skyddstullsfrågan beträffar, så får den nu sin
enkla och naturliga lösning. Staten, som har grosshandeln om hand, be-
höfver ju ej göra andra inköp fråq utlandet än sådana som den anser för-
delaktiga och vill göra. Vill den icke göra inköp, så kan den låta bli.
Men den blir dock nödsakad att hålla sina priser i nivå med världsmark-
nadens. Om därför en del produkter i utlandet bli så billiga, att deras
pris trots fraktkostnaderna understiga priset å de inhemska af samma slag,
och om detta skulle vara händelsen 1ned sådana näringar, som ovillkor-
ligen måste hållas uppe) så rnåste priset å den inhemska varan sänkas
till jämnhöjd med världsmarknadens pris. Härigenom blir naturligtvis
det allmännas vinst å ifrågavarande artikel förminskad. Den kan bli så
förminskad, att vinsten förvandlas till förlust, och i sådant fall måste tagas
i betraktande, om omkostnaderna böra minskas genom lägre afföningar.
Men märk väl: denna lönenedsättning får icke drabba ensamt den ifråga-
varande näringsgrenen (såvida ej aflöningarna inom densamma händelsevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
