Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOCIALKAPITALISTISK SAMHÄLLSORDNING.
om byggnadsväsendet blefve en kommunal angelägenhet. Det synes sna-
rare att det borde bli en privatangelägenhet, hvarigenom den enskilda
smaken och fantasien lämnades fritt spel vid uppförandet af boningshus.
Det är för visso ett stort behag för privatmannen att få »rå om» huset
där han bor liksom kläderna på kroppen, och att få omgifva det med
trädgårdsanläggningar helt och ·hållet efter eget tycke och skön. Här
gåfves ock ett godt tillfälle - kanske det enda - att i fastighet nedlägga
de små besparingar, som man väl måste antaga att enhvar fortfarande
skall vara angelägen att göra för sig och sina barn. Skulle icke de små
enskilda kapitalen räcka till för ett helt hus eller en gård, så kunde bo-
stadsföreningar bildas såsom nu i storstäderna, och aktierna i dessa före-
tag vore ett slags sparmärken så goda som någonting annat.
Till kommunal institution i städer och på landsbygd lämpar sig där-
emot hotellväsendet, likasom utskänkningen. Det under den enskilda regi-
men möjligen oundvikliga uppskörtningssystem, för hvilket den resande
är utsatt, är i hög grad hinderligt för den ailmänna samfärdseln - ett
förhållande som ju af ålder varit uppmärksammadt i vårt land - och det
vore i många hänseenden önskligt att den nyare hotellrörelsen kunde an-
ordnas liksom de gamla gästgifverierna, med taxa och dagbok under
offentlig kontroll.
Detaljhandeln blir med nödvändighet ett kommunalt företag, och
förnö~enhetsprisernas bestämmande blir en viktig faktor i det offentliga
lifvet; detta kan man på förhand inse, ehuru det icke är möjligt att på
förhand utreda’I huru det bör anordnas i detalj.
Bank- och kreditväsendet få under dessa förhållanden en fullständig
omgestaltning. Konsumtionskrediten borde under stadgade och jämnade
aflöningsförhållanden till det väsentligaste kunna bortarbetas. Växelkre-
diten blir obehöflig, i och med det att det allmänna öfvertar detaljhandeln.
Betalningen handelsaffårerna emellan blir en enkel bokföringsåtgärd utan
vare sig växlar eller kontanter. Lånerörelse till enskilda kan ej komma
i fråga, då kommunerna och staten bli förlagsgifvare; kommunala lån (och
statslån) torde däremot länge bli en nödvändighet. Till det allmänna få
sparbankerna (de må nu heta spar-, folk-, post- eller kommunalbanker)
utlåna i dem deponerade enskilda besparingar. Kassakreditiv- och upp- och
afskrifningsrörelserna sammanfalla till en rörelse, genom hvilken bankerna
få till uppgift att bli en slags kassainrättningar för de olika detaljaffärerna.
Denna kassarörelse blir jämte sparkasserörelsen den enda egentliga kom-
munala bankaffären.
För staten återstår allt det som blir för stort för kommunen. Den
har att sörja för samfärdseln genom att öfverta de allmänna kommunika-
tionsmedlen, järnvägar och ångbåtslinicr. Detta kan ske helt småningom
genom uppköp af aktier i de enskilda järnvägs- och ångbåtsbolagen; det
kan ej vara större hinder f?r staten att vara delägare i dylika företag än
det är för kommunerna. I stället för att lämna statslån kunde staten lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
