Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOCIALKAPITALISTISK SAMHÄLLSORDNING.
att samhället får god tid på sig att sätta sig in i sin jämförelsevis nya
verksamhet.
Vid fördelningen af de olika produktionsslagen mellan stat och kom-
mun tagas dels den särskilda produktionens storlek dels afsättningsförhål-
landena till rättesnöre, så att den mindre produktionen och den som söker
sin afsättning på den närmast omgifvande orten kommer på kommunens
lott, under det staten får öfvertaga allt som ej passar för kommunen,
d. v. s. storproduktionen, som söker sin afsättning på ett vidsträcktare fält
inom landet eller i utlandet, hvarförutom staten också bör göra sig till
målsman för nyare, oförsökta och lofvande företag. Någon skarp gräns
kan naturligtvis aldrig uppdragas, utan få förhållandena i allmänhet bli
det bestämmande för hvarje enskildt fall.
Utan att kunna angifva någon bestämd ordning de olika produk-
tionsgrenarna emellan, i hvilken den gradvis skeende öfvergången från
enskild produktion till offentlig borde försiggå., vill jag nu söka utreda
hvad son1 lämpligen bör kunna komma på kommunernas andel och hvad
som bör hänvisas åt staten. Prof. Fahlbecks ofvan anförda arbete »Stånd
och Klassen sid. I 73- I 76., där i enskildheter en något olika uppfattning
framträder, torde i denna fråga böra jämföras.
På stadskommunernas del, för att nu börja med dem., komma sålunda
belysnings- och vattenledningsanläggningar samt lokala kommunikations-
medel, såsom telefonledningar, lokalpost., spårvägar och ångslupstrader.,
expressbyråer, stadsbudsexpeditioner o. dyl. Vidare handtverkerierna, så-
som bageri, skomakeri, skrädderi, snickeri, måleri- och smidesrörelse m. m.
För landtkommunerna kunde lämpa sig slakterier och födoämnes-
fabrikation, kvarnar och sågar, den mindre fabriksindustrien, tegelbruk.,
en del handtverk, båtbyggerier, kustfiske m. m. Särskildt blir jordbruket
- den näringsgren som kanske snarast påkallar det allmännas mellan-
komst – en uppgift för landtkommunerna att sköta. Enligt prof. Fahl-
becks åsikt är det dock endast äganderätten till jorden, som bör öfvertagas
af det allmänna, under det skötseln anförtros åt arrendatorer. Men som
äfven driften af jordbruket behöfver kapital och som det just är bristen
på tillräckligt driftkapital som kommer de flesta jordbrukare att duka
under, bör arrendatorn genom jordägarens försorg förses med nödiga
åbyggnader, uppsättning af boskap, dragare, redskap och maskiner samt
understödjas vid behöfliga jordförbättringar, hvarigenom arrendet blir ett
slags delbruk. Dessutom bör arrendeafgiften årligen lämpas efter skörde-
årets beskaffenhet, och jordbrukarens ställning betryggas genom ett prak-
tiskt skördeförsäkringssystem. - Dock torde det äfven låta sig göra att
- med dugliga förvaltare - drifva jordbruk för kommunernas egen räk-
ning. Så sker ju nu t. ex. vid fattiggårdar.
Däremot vore det måhända mindre lämpligt att åt kommun·er öfver-
lämna uppbyggandet af bostäder. Frågan har en viss ästetisk betydelse,
enär åtminstone i städerna det s. k. kasernbyggeriet vore starkt att befara,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
