Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOCIALKAPITALISTISK SAMHÄLLSORDNING.
hinder för att den som själf är det allmännas löntagare blir arbetsgifvare
åt andra, som sålunda bli privatlöntagare, så att t. ex. den som har råd
därtill gärna kan hålla betjänt eller piga eller kusk, om han så finner
för godt.
...
.-:,
*
»Huru de sociala förhållandena skola gestalta sig under en ekono-
misk regim sådan som den nu i stora drag tecknade>>, säger Fahlbeck i
sitt flere gånger omnämnda arbete, ~- och här kan jag ord för ord in-
. stämma med honom -, >)är ej svårt att föreställa sig. Som intet intrång
göres på det privata lifvets område, kommer detta att röra sig hufvud-
sakligen inom samma ram som för närvarand~. Äktenskap och familj
med därtill hörande privatekonomi förblifva orubbade. Likaledes blir
individens frihet oförkränkt; han ingår uti det yrke, som behagar honom
och han arbetar för sig och sin familj på samma sätt som nu. Endast
den skillnaden kommer att äga rum, att alla, som det kunna, måste arbeta
för att lefva. Ingen skall äga kapital nog att kunna undandraga sig arbete.
Visserligen står det enhvar fritt att af sin inkomst göra besparingar, som
äfven kunna förvaras uti klingande mynt - ty intet skäl finnes att utbyta
detta mot arbetscertifikat. Men då det allmänna äger hufvudmassan af
all produktiv egendom och med den drifver det materiella arbetet, så
finnes ingen utväg för den enskilde att göra sina besparingar fruktbring-
ande på ett sätt~ som sku1le medföra stora kapitalsamlingar.»
I fråga om privatkapitalet har det redan blifvit antydt, huru större
delen däraf genom arf skall öfvergå i det allmännas ägo. H vad som fort-
farande går i arf inom familjerna, minskas naturligtvis så småningom ge-
nom delning. När så stat elier kommun efter hand monopolisera den ena
näringsgrenen efter den andra, får det lilla privatkapitalet intet tillfälle att
föröka sig. Särskildt hlir det för detsamma ödesdigert att utestängas från
handeln, hvilken alltid varit den näring, hvarigenom lättast kapital kunnat
samlas. Visserljgen torde den enskilde ej böra förbjudas att insätta sitt
kapital i produktiva företag, om han så önskar; men den öfvermäktiga
konkurrensen från det allmännas sida torde göra detta till ett vågspel,
sorn sällan skall lyckas. Om däremot privatkapitalet försöker att göra
sig fruktbringande genorn att taga upp nya näringskällor, där det icke på
länge behöfver frukta konkurrens, så har det sig en vacker uppgift förelagd.
Det enskilda kapital, som kan finnas, mister alltså i hufvudsak egen-
skapen af kapital, när det ej kan användas till produktiva ändamål, och
blir endast förmögenhet. Denna får gå i arf till bröstarfvingar såsom nu,
dock efter afdrag af en betydlig arfsskatt. Genom sparsamhet samt möj-
ligen genom ränta på utlämnade lån kan den förökas, men endast i obe-
tydlig grad., och den möjliga förökningen motväges snart af den fördel-
ning som vid arfsskiftena uppstår. Större förmögenheter kunna därför
icke länge äga bestånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0375.html
