Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 6
- I. Flodström: En socialkapitalistisk samhällsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOCIALKAPITALISTISK SAMHÄLLSORDNING.
»Enär de möjligheter att samla stora rikedomar», - fortsätter Fahl-
beck - »som nu förefinnas, ej längre existera, äro förmögenhetsolikhe-
terna jämförelsevis små och likaså de sociala åtskillnaderna. Bådadera
bero af det arbete, hvaråt enhvar ägnat sig. Den allmänna principen för
inkomsternas storlek är h vars och ens b e ho f i ö fve rens stäm m e 1s e
med den sociala standard oj life, sorn hans arbete fordrar. Till
denna allmänna princip för bestämmande af lönerna komma andra’) såsom
stort ansvar, utomordentlig skicklighet, fara och obehag, allt moment,
som följa med arbetets olika beskaffenhet, och som fordra särskild ersätt-
ning. Dessa principer äro de samma som de, hvilka bestämma ämbets-
och tjänstemännens löner i närvarande tid, och hvilka innehålla de enda
förnuftiga grunder, som kunna uppställas för lönernas och inkomsternas
storlek. Inkomsterna blifva i följd häraf icke lika: arbetarne inom de
liberala yrkena komma i allmänhet att få högre löner än de uti den
materiella produktionen sysslande, arbetets ledare högre än menige man
o. s. v., o. s. v. Men jämförda med nu rådande olikheter blifva skillna-
derna obetydliga.»
* *
*
Vid framställandet af socialkapitalismen såsom det enda grundliga
hjälpmedlet mot de samhällsolyckor, som i det privatkapitalistiska systemet
ha sitt yttersta upphof, framhölls uttryckligen, att det bland dem fanns
ett särskildt ondt, som icke likt de öfriga kunde helt och hållet häfvas
genom privatkapitalismens upphäfvande. Detta undantag var kroppsarbe-
tarnas knappa aflöningsvillkor. Dessa ha nän1ligen sin grund icke blott
i det privatkapitalistiska systemet, utan äfven i den mänskliga förmågans
af lzvarje ekonomiskt system oberoende be gräns ni n g i fråga om fram-
bringandet af förnödenheter i allmänhet och särskildt af dem, skola fylla
de första och viktigaste lefnadsbehofven.
Särskildt kan lifsmedelsproduktionen förvisso icke genom någon sy-
stemförändring i väsentlig mån förökas. Jordens alstringsförmåga är för
hvarje tidsperiod begränsad, och det är på den som produktionen ytterst
beror. Att den kan uppdrifvas är obestridligt, men detta sker genom för-
bättrade arbetsmetoder., som endast i oväsentlig grad ha med det eko-
nomiska systemet att göra. Den afkastningens förhöjning, som blir resul-
tatet af ett intensivare arbete, aftar proportionellt; ju 1ner man tvingar
jorden att framalstra, dess ·mindre framgångar vinner man i förhållande
till storleken af de gjorda ansträngningarna, och vinsten af en sådan fran1-
tvingad produktion försvinner som den kommit vid tillväxande folkmängd.
Ett annat behof, som icke heller i afsevärd grad lättare och full-
komligare kan blifva fylldt, är bostadsbehofvet. Man har ännu ej upp-
funnit konsten att bygga hus med maskiner och vid fabriker, och i alla
händelser är tillgången på råmaterialier till dem lika begränsad under
hvilket ekonomiskt system som helst. Sten finnes nog, och kostnaderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 20 00:44:55 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1894/0376.html
