Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Frans von Schéele: Om förhållandet mellan själ och kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om förhållandet mellan själ och kropp.
ALLEN VANNERUS: Om den psykologi·ska parallelteorien. - Sthlm 1894.
GUSTAF BJöRKLUND: Om förhållandet mellan själ och k1-opp från cellärans synpunkt. -
Sthlm 1894.
Psykologien är kallad att spela en så betydande roll i nutidens och fram-
tidens högre bildning och den psykologiska litteraturen i vårt land ännu så
fattig, att intet bidrag till den bör lämnas utan uppmärksamhet. De båda
arbeten, hvilkas titlar ofvan anförts, äro redan därför förtjänta att omnämnas
1 en allmän tidskrift, sådan som denna.
Rörande d:r Vannerus’ skrift finnes därjämte för den, som skrifver dessa
rader, emellertid äfven en annan, mera personlig anledning att söka ett till-
fälle till offentligt uttalande. Brochyren i fråga utgör nämligen en kritik af
en särskild del af det psykologiska arbete, »Det nzänskliga själslifvet», som jag
för närvarande har under utgifning.
Då d: r Vann er u s enligt företalet publicerat .sin brochyr särskildt såsom
ett » komplement» till min framställning af duplicismen eller »den psykofysiska
parallelteorien », så är det mig ett nöje att i min mån kunna bidraga till upp-
rnärksamhetens fästande å detta komplement, som kan fullständiga allmänhetens
uppfattning af det ämne, som han och jag från olika utgångspunkter behandla.
l\1en därjämte är naturligen af intresse för mig att söka bemöta hans invänd-
ningar och om möjligt försvara den motsatta åsikt, som hos mig ej rubbats
genom hans kritik.
Det ligger i sakens natur, att vid hvarje litterär kritik den kriticerade
parten skall framträda i något ofördelaktig belysning. Vid kritiken framhåller
man helt naturligt öfvervägande de svagaste sidorna hos den granskade åsikten
och har ej utrymme för en lika utförlig redogörelse för de mera fördelaktiga.
Därjämte kommer belysningen från den kritiserandes egen personliga öfver-
tygelse, hvilken förlänar sin värme åt den egna åsikten, men däremot låter
motståndarnes stå där kall och främmande. Detta, huru mycket 1nan än må
bemöda sig om opartiskhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
