Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Frans von Schéele: Om förhållandet mellan själ och kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FÖRHÅLLANDET MELLAN SJÄL OCH KROPP.
omfattade åsikten olika momenter hos samma psykiska substans, hvars högre,
mera utvecklade sidor nämligen i vår erfarenhet te sig såsom, hvad de verk-
ligen äro, andliga, men hvars mindre utvecklade sidor te sig i vår bristfälliga
uppfattning såsom kroppsliga. - För dessa olika åsikter hafva vi sedan hvar
för sig sökt bjuda skäl. Att här diskutera alla de synpunkter, som därvid gjorts
gällande, synes mig ej lämpligt; utan inskränker jag mig till att endast beröra
några hufvudpunkter. Så vidt jag förstår framställer ej d:r Vannerus något
egentligt nytt argument för paralle1teorien utöfver de i mitt arbete refererade;
utan han gifver af dem blott en fylligare bild. Fortfarande har jag därför att
hål1a mig till det, som vid hela denna fråga utgör hufvudämnet: finnes det
eller finnes det icke ett orsakssammanhang mellan det fysis~a och det psykiska?
Den psykofysiska parallelteorien påstår, att det är orimligt att antaga,
det själ och kropp inverka på hvarandra. De skola därför endast tänkas så-
som tvenne para1lela linier, hos hvilka hvarje punkt i den ena linien har sin
bestämda motsvarighet inom den andra linien, men utan att linierna någon-
sin råkas.
Såsom skäl för detta förnekande af en växelverkan mellan själ och kropp
anför d:r Vannerus först och främst, att »kropp och själ äro fullkomligt olik-
artade verkligheter, s. k. disparata föremål, och mellan dylika relationsled är
ett orsakssammanhang otänkbart». Och i den utförda framställningen återkom-
mer han gång på gång till omöjligheten att bilda sig en föreställning om, huru
den andliga själen skulle kunna påverka den kroppsliga mekanismen eller tvärtom
från denne mottaga några intryck.
Ja, vore själ och kropp >>Jztllkonzligt olikartade verkligheter», då vore
äfven enligt min åsikt ett orsakssammanhang mellan båda omöjligt. Nu drager
parallelteoriens förfäktare däraf den slutsatsen: ergo finnes det mellan dem intet
orsakssammanhang. Spiritualisterna däremot välja den utvägen att förneka det
andra ledet i motsägelsen och sluta i stället: ergo kunna själ och kropp ej vara
fullkomligt olikartade verkligheter, utan måste ytterst reduceras till olika former
af en och samma sorts verklighet.
Det ifrågavarande argumentet kan sålunda användas både af parallel-
teorien och af spiritualismen, och det är därför ej användbart såsom stöd för
någondera af dessa åsikter mot den andra (ehuruväl mot dualismen). Utan
den afgörande frågan måste blifva den: hvilket är det rimligast att neka orsaks-
sammanhanget e11er att neka den absoluta skillnaden mellan det fysiska och
psykiska?
Och därmed komma v1 öfver till d:r Vannerus’ andra argumen~ för sm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
