Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Frans von Schéele: Om förhållandet mellan själ och kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 2 OM FÖRHÅLLANDET MELLAN SJÄL OCH KROPP.
enär den skulle åstadkomma en ohjälplig splittring af världsåskådningen i tvenne
motsägande hälfter. »Vetenskapen kan icke undvara determinismen och lifvet
icke friheten » - så förklarar d:r Vannerus. »Determinismen är sanningen»;
såsom förståndsmänniskor veta vi, att vi icke ha någon fri vilja. Men »fri-
heten är ett praktiskt nödvändigt betraktelsesätt»: för att fylla vår lifsuppgift
måste v1 handla under tro på plikt, ansvar och tillräknelighet. Och sålunda
vill förf. sin determinism till trots häfda regeln: lef lifvet som om den reella
friheten existerade.
Mig synes en sådan dubbelåsikt orimlig. Om jag vet, att jag är ofri,
huru kan jag då vilja lefva, som om jag vore fri? Nej, den världsåsikt, som
Jag skall vara tillfredsställd af, det måste vara en åsikt, som jag sedan ock
kan lefva efter! H vad göra vi väl med en filosofi, som ej får tillämpas i lif-
vet? Den sortens spekulation förstår jag icke att sätta något pris på.
Är det verkligen så, att parallelteorien leder till en splittring mellan den
teoretiska världsuppfattningen och den praktiska lifsåskådningeq, såsom d:r Van-
nerus ohöljdt erkänner, - då är det enligt min åsikt skäl nog för att förkasta
teorien. Man kan ej dela sig själf i tvenne varelser, såsom förstånd utgå från
en förutsättning, såsom vilja från en annan. Åtminstone varder det intet af
hel personlighet, af genomarbetad karakter på slik grund.
Vi behöfva filosofien just för att gjuta tillsammans vår världsåskådning
till ett sammanhängande helt, där tron på de ideal, vi känna oss böra kämpa
för, får fast mark under fötterna - eller ock uppvisas såsom tomma fantasier,
som v1 ock i lifvet äro färdiga att dristigt kasta _
öfver bord.
De kunna låta stolta Höijers ord: »sök sanningen och bure det än till
helvetets portar, så klappa på». Men sker detta sanningssökande under den
tysta förutsättningen, att jag sedan ej i lifvet skall följa den sanning, jag möj-
ligen finner, då synes mig den stoltheten ej stort värd. Jag vill visst inga
skygglappar för ögonen, för att undvika upptäckandet af obehagliga sanningar,
men jag vill hos sanningssökaren ock se modet att »lefva, som han lär». Förde
mig det ärliga sanningssökandet »till .helvetet», så skulle jag anse det vara min
plikt att söka ock lefva mitt lif där ·- hellre än att bedraga mig med en slik
Janus-artad dubbelfilosofi, som den hvilken d:r Vannerus vill stanna vid. Och
lika visst, som jag anser mig berättigad att vid mitt filosoferande gå ut från
den förutsättningen, att verkligheten icke är till sitt sanna väsen motsägande,
utan kan fattas af mitt förstånd såsom ett helt, lika visst anser jag mig ock
kunna utgå från den förutsättningen, att den teoretiska sanningen och de verk-
liga praktiska lifsidealen stå i öfverensstämmdse med hvarandra. Skulle jag i
någondera af dessa hänseenden hafva misstagit mig, så blir min filosofi utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
