Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Frans von Schéele: Om förhållandet mellan själ och kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 4 OM F ÖRH ÅLLANDET MELLAN SJÄL OCH KROPP.
åsikt mera än en analogi: kroppen är, enligt hans åsikt, rent af ett samhälle,
h vars medlemmar utgöras af cellerna. H varje cell är ett väsen för sig, en
individ, med förmåga att lefva sitt lif äfven uti isolering från andra celler.
Men hans lif skulle då blifva mycket torftigare. Vissa hans behof kan han
endast fyJla genom samarbete med andra celler. Och det är därför cellerna
förena sig och uppbygga organismen, inom hvilken en långt drifven arbetsför-
delning sätter dem i stånd att utföra verksamhetsformer, som för den ensamma
cellen skulle vara en orimlighet.
Nu är människan intet annat än ett sådant cellsamhälle. I själfva verket
är hon till för deras skull, för att fylla deras samhällsbehoL För denna upp-
gift är hon alltigenom organiserad, och för den skull äger hon ock ett sjäislif,
medelst hvilket hon utför centralstyrelsen i cellsamhäl1et.
Men på hvad sätt kommer sambandet till stånd mellan människans själ
och cellerna ? De sistnämnda äro visserligen också de besjälade och ha sålunda
den allmänna förutsättningen för att kunna meddela sig med en själ. Men
mellan människosjälen och dem kan detta meddelande dock ej komma till
stånd på vanligt sätt, därför att de äro med hvarandra så olikartade, lefva
hvar för sig i skilda världar med helt olika verklighetsinnehålJ. Förmedlingen
mellan båda sker därför endast på ett enda sätt, nämligen genom behefven)
som på sätt och vis för båda äro gemensamma. Den mänskliga individens
behof sammanfaller nämligen med cellernas kollektiva behof, på samma sätt
som det mänskliga samhällets behof äro identiska med medlemmarnas gemen-
samma behof. Därvid tjänstgör kroppen såsom förmedling mellan själen och
cellerna, så att cellernas behof tillgodoses genom att själen med sina kroppsliga
organ företager den yttre verksamhet, som cellsamhället behöfver. Cellen be-
höfver t. ex. råmaterial för att bilda blod; detta anskaffar den af själen ]edda
kroppen utifrån under form af lämpliga födoämnen. Cellerna kunna sålunda
icke utan själens medverkan reda sig i sådana yttre förhållanden, som uttrycka
kroppens relationer till den yttre, för sinnena fattbara världen. Här behöfva
de ledning från en högre och mera omfattande intelligens. Inom den yttre
t~ngens värld har själen därför för cellerna en betydelse, som kommer mycket
nära, hvad vi mena med .försyn. Själen utför den styrande och ledande funk-
tionen för cellerna i dessa yttre förhållanden.
Sådana ;:Lro i antydande korthet grundtankarne i hr Björklunds lilla on-
ginella skrift. Att i viss mån tankegången i dem är sann och riktig, lär icke
kunna förnekas. Mycket synes mig dock däri vara oklart; men då skriften
i fråga angifves såsom blott »förra afdelningen», så torde fortsättninge~, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
