Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Frans von Schéele: Om förhållandet mellan själ och kropp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
,
,
OM FÖRHÅLLANDET MELLAN SJÄL OCH KROPP. 375
vi med mycket intresse motse, komma att gifva svar på de här ännu blott
halft utredda frågorna.
Särskildt synes oss själfva hufvudfrågan om själens väsen tarfva närmare
utredning på den af författaren intagna ståndpunkten. Uppfattningen af själens
väsen synes oss nämligen snarare försvårad än löst genom antagandet att mänQ
niskan är ett samhälle af själfständiga cellindivider.
Och månne ej öfver hufvud taget förf. gör för mycket af analogien mel-
lan människan och samhället? Att helt och hållet likställa cellerna med sam-
hällsmedlemmarna i ett mänskligt samhälle förefaller mig något fantastiskt.
H var finnas verklighetsstöden för att cellen är en medveten varelse, med för-
nimmelser, känslor och viljeyttringar - om man nämligen ej anser analogien
med människan ensamt för sig vara bevis nog?
Och kastar man så om analogien: hvar finnes den verkliga motsvarig-
heten i samhället till själen hos människan? H var finnes där det kollektiva
medvetandet, som skulle slå bryggan öfver mellan individ och individ?
Det är otvifve]aktigt, att analogier finnas mellan högre och lägre orga-
msmer, och deras studium kan helt visst vara upplysande åt båda hållen. Men
pressar man analogierna för mycket, är det fara att råka in på konstruktion.er.
I motsats mot förf:s sätt att antaga fullständig likhet mellan de högre och
de lägre organismernas inre förhållanden, förefaller mig all erfarenhet tala för
en viss olikhet dem emellan. På de mindre omfattande organismernas område
synas mig momenterna äga mindre själfständighet, mera mekaniskt uppgå i det
hela. Och ju högre man kommer i organismernas kedja desto själfständigare
b]ifva individerna, desto mera består den sammanhållande enheten i en blott
inre makt inom dem. .I järnbredd med denna utveckling står så ock med-
vetandets utbildning. Ce11en tror jag vara omedv.eten, först människan med-
veten; och ovisst synes mig, om öfver hufvud någon samhällsande finnes öfver
människan.
Häremot skall nu helt visst förf. invända, att det ju just är felaktigheten
af detta gamla föreställningssätt han med sina skrifter velat bevisa. Men det
är bevisningssättet, som å mig ej verkat öfvertygande. Jag betviflar den full-
ständiga analogien mellan organismen och samhället, hvarpå han stöder hela
sitt resonnemang. Och trots att detta inom sig är fullt konsekvent och fram-
ställt med en högst tilltalande klarhet samt en nästan förledande öfvertygelse-
visshet~ blifva därför resultaten i mina ögon något ovissa.
F. -v:. Scheele.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
