Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Rich. Lindgren: Några drag ur penningens historia. Föredrag i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR PENNINGENS HISTORIA.
slå ner våra bopålar i närheten af en hitintills okänd folkstam, i närheten
af ett folkj som hitintills, generation efter generation., lefvat och än den
dag., som i dag är, lefver såsom det synes utan annat mål för tillvaron.,
än att som djuret dö., utan att i några fullbordade verk lämna några spår
af denna sin tillvaro på jorden.
Vi finna inom kort, hurusom vissa föremål., som vi medfört., tilldra-
git sig infödingarnes uppmärksamhet., väckt deras förvåning och beundran.
Särskildt utgör ägandet af t. ex. pärlor af glas och tyg i brokiga färger
föremål för deras ifriga åtrå. Lyxbegäret., begäret att pryda sig., synes
vara alla människor medfödt.
Förutsatt nu., att dessa vilda människor icke med våldets makt se
sig kunna komma i besittning af dessa våra tillhörigheter., skall det upp-
väckta begäret oemotståndligt tvinga dem till ansträngning för att på
annan väg söka nå målet för deras önskningar.
De se., huru vi å vår sida anstränga oss för att åt oss förskaffa vissa
för vilden hitintills värdelösa föremål., såsom elfenbenet., guldsanden m. fl.
De se härpå till en tid med förvåning; men hvad inträffar?
Den vilde individen., som hitintills endast producerat hvad han själf
förbrukat och ej förbrukat annat än hvad han själf producerat., börjar nu,
påverkad af det hitintills okända behofvet att äga något., som han icke
själf kan frambringa och af den verksamhet, som försiggår omkring ho-
nom, att i sin ordning utveckla kraft., riktad på förvärfvandet af sådana
föremål, som vi eftersträfva. Ja, han ställer ett öfverflöd af sin kraft till
vårt förfogande., och se här det tvåfaldiga resultat, som häraf uppstår!
Mot det elfenben, det guldstoft, som vilden bringar fram i ljuset,
befinnas vi villiga att afstå ifrån den efterlängtade pärlan, det brokiga
tyget., och på grund häraf få hädanefter elfenbenet och guldstoftet jäm-
väl för vilden ett värde., i det han med dessa föremål kan tillbyta sig
sådana föremål., som han eftersträfvar och icke själf kan frambringa. Vil- ·
den har sålunda funnit den sökta utvägen; men hvad mera är! Han har
på samma gång omedvetet lyftats upp på första steget i civilisationens
oändliga stege., därigenom att hos honom genom en yttre impuls blifvit
väckt till lif den kraft, som ligger slumrande hos människan ensamt bland
skapelsens alla varelser; det är kraften eller förmåg~n att kunna arbeta
för hvarandra. Af denna förmåga följer nämligen arbetets delning, hvar-
ifrån denna oändliga kedja af byten utvecklas, som_
, af cirkulationen ord-
nad, är en af häfstängerna för den mänskliga kulturens lyftning.
Hvad hafva vi nu såsom nybyggare sida vid sida om ett ocivilise-
radt folkslag inhämtat? Jo., vi hafva funnit: _
Hurusom behofvet., en yttring af människans vilja., nog stark att för-
må henne för att tillfredsställa denna viljas kraf till en ansträngning eller
en uppoffring., under vissa förhållanden - vi må särskildt betona de kli-
matiska - tvingar människan till en bestämd sysselsättning. Behofvet
är sålunda arbetets upphof.
Vidare hurusom människan, sedan behofvets gränser vidgats, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
