Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Rich. Lindgren: Några drag ur penningens historia. Föredrag i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅGRA DRAG UR PENNINGENS HISTORIA.
från det ögonblick, då människorna måste utveckla en bestämd syssel-
sättning för att förskaffa sig erforderliga lifsmedel, - vare sig på grund
däraf att de af en eller annan orsak drogo in i trakter, där ett hårdare
klimat härskade~ eller att deras behof ökades, eller att den uppvaknande
lusten för jakt och strid förde dem till vapnens bruk - från detta ögon-
blick var arbetets delning nära. Ty åt den, som förstod att förfärdiga den
bästa bågen, det bästa jaktspjutet, bjöd man utan tvifvel de utsöktaste
lifsmedel för att komma i besittning af ett bättre vapen, än man själf
kunde åstadkomma.
.l–Järmed ·var början tz’ll bytet gzfven, och de första bytesföremålen
voro måhända jägarfolkens primitiva redskap och jaktens resultat. Det
dödade villebrådets kött blef snart förbrukadt eller förstördt. Så var icke
fallet med de fälda djurens skinn, hvilka lämnade materiel till kläder och
därföre på grund af varans nytta och varaktighet af jägarfolken förvara-
des och uppskattades såsom deras enda produktionsföremål, hvarmed de
kunde tillbyta sig andra nödvändighetsartiklar, och nu från det ögonblick,
då den första bågen, det första spjutet tillverkades för att begagnas på
jakten, då det första skinnet begagnades till klädning, då det första bytet
kom till stånd; från detta ögonblick inträffade en stor revolution i natu-
ren, ty en varelse uppstår, som icke längre är nödgad att förändras med
det öfriga universum, en varelse, som i viss mån är naturens herre, i så
fall, att hon börjat inse, hur hon skall leda och ordna hennes verkningar
och på samma gång harmoniera med henne_, icke genom kroppens för-
vandling, utan genom själens utveckling.
I-Judar eller skinn torde sålunda, såsom jag redan antydt, i utveck-
lingens början hafva utgjort måttstocken på de enkla och fåtaliga bytes-
förem ålens värden; och i själfva verket äga vi kraftiga bevis därpå. De
för omkring 40 år sedan upptäckta pålbyggnaderna i Schweitz med de-
ras sten- och bronsverktyg och husgeråd hafva beredt vår tid inblick i
tusenåriga kulturepoker, hvilkas arbetsspår äro öfverensstämmande med
vilda folkslags, hvilka ännu befinna sig på civilisationens yttersta gräns.
Genom jämförelsen ledes man sålunda till den slutsats, att de funna
redskapen för årtusenden sedan varit föremål för utbyte och att, då i den
tidsperiodi hvarunder de varit i bruk, människans arbete hufvudsakligast
.ägnats åt jakten, det varaktigaste och_värdefullaste resultat, som af detta
människans arbete framgått, antagit formen af en allmän värdemätare.
Jämväl i skriften finna vi bekräftelse på’> att hos de gamla österländska
folken hudar varit antagna som värdemätare. Sålunda läses i Jobs bok
2 kap. 4 v.: »Satan svarade Herren» (efter det Herren framhållit Jobs
ståndaktighet i bepröfvelsen), »Satan svarade Herren>> och sade: »Hud för
Jzud och allt det, en människa hafver låter han för sitt lif. »
Äfven klassiska skriftställare anföra med stöd af traditionen, huru
som de äldste i Kartago, Lacedemonien och Rom begagnat penningar af
läder. Sannolikt hafva dessa penningar uppstått sålunda. Sedan man så
småningom började finna hudar och skinn för deras omfångs skull såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
