Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Rich. Lindgren: Några drag ur penningens historia. Föredrag i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR PENNINGENS HISTORIA. 39 1
besvärliga omsättningsmedel, afskar man stycken ur skinnen och utgåfvo
dessa såsom ett ,tecken till äganderätten af själfva hudarne. Det afskurna
stycket passade in till den hud, hvarifrån den blifvit afskuren och man
kunde sålunda i viss mån styrka sin äganderätt. Af vår ·egen erfarenhet
om papperspenningar, hvilka ju ofta hos oss betraktas såsom verkliga
penningar, i det man förbiser, att de i sig själfva ej hafva något värde,
utan endast äro myntrepresentativ, skuldsedlar, utgifna att inlösas vid an-
fordran med klingande mynt, kunna vi sluta till, hurusom ett folk, som
vant sig vid bruket af dylika lädermynt, så småningom glömde") att det
blott var ett sorts mynttecken och att man lät det cirkulära, efter det
regeringen eller de, hos hvilka skinnen deponerats, såsom säkerhet för
de utelöpande mynttecknen för länge sedan afhändt sig desamma. Så
har åtminstone varit förhållandet i Ryssland, där sådana penningar skola
hafva cirkulerat ända till Peter den Stores tid.
Ja, såsom något egendomligt må anföras, att jämväl i vissa trakter
af Ryssland öronlapparne på djurskinnet gått såsom skiljemynt. Denna
sed skall hafva spridt sig till Skottland och därifrån till Norden. Det
finnes lärda, hvilka hålla för sannolikt, att nordiska ordet öre, på forn-
nordiska eyrir (öra), haft ofvannämnda förhållande att tacka för sitt ur-
sprung.
Vårt lilla, obetydliga örernynt synes sålunda hafva mycket gamla
anor att stödja sig på. Måhända härleder sig dock ordet af det latinska
ordet aes, som betyder koppar, aeris: det af koppar gjorda.
Genom jakten, den första och råaste form af mänskligt arbete för
lifvets uppehälle, kommo människorna i närmare beröring med olika slags
djur och lärde sig sålunda känna deras olika egenskaper. Vissa djurslag
tilldrogo sig en särskild uppmärksamhet och ställdes $å att säga utom
jaktens mål samt fördes i närhete_
n af människornas boningar, där de nya
omgifningarna mäktigt inverkade på deras hela tillvaro.
Vissa husdjur . uppstodo, och sedan människan efterhand lärt upp-
skatta boskapens gagn, antog det mänskliga arbetet för lifvets uppehälle
en ny, en ädlare form.
Civilisationens morgon gryr och vid dess gräns skönja vi bilden af
herdefolken.
Från den ena betesmarken till den andra drogo dessa folk omkring,
förda af sina höfdingar, som alla lydde. Abraham var en sådan höfding,
och skildringen i skriften af hans lif är på samma gång en lärorik histo-
ria om herdefolkens lif.
När betet började tryta och källorna utsina, nedrefvos de lätta tjäl-
len, som lastades på dragarnes ryggar., och man tågade vidare, uppsö-
kande nya betesmarker. Naturen gaf allt med gifmild hand. Gräset var
ymnigt., och den rikliga födan gjorde dragarne starka, korna mjölkgif-
vande och fårens . ull var mer än tillräcklig för att mödrarna och dött-
rarna däraf kunde göra kläder åt sig själfva och männen.
Under vandringarne möttes olika stammar. Boskapshjordarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
