Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Rich. Lindgren: Några drag ur penningens historia. Föredrag i Jönköpings föreläsningsförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DRAG UR PENNINGENS HISTORIA.
öfvergått till lydierna~ assyrierna, mederna, perserna, fenicierna och andra
folkslag i Mindre Asien och sedan till grekerna, romarna och de germa-
niska folken.
Man bragte till en början stycken af guld och silfver i omlopp i
form af stänger eller ringari som bekvämt kunde transporteras och som
vid behof kunde med lätthet afskiljas.
Den grekiska obolen, som betyder spett, påminner tydligen om en
tid, då penningar af metall hade formen af en stång eller en tacka.
De ofta här i norden gjorda fynden af ringar i spiralform vittna äf-
ven om en tid, då ringar varit gängse såsom betalningsmedel. Unger-
sven köpte till och med för sådana i forna tider sin brud. Förlofnings-
ringen - denna fasta· länk i kärlekens kedja, som den så poetiskt blifvit
kallad - har detta prosaiska bruk att tacka för sitt ursprung.
Så småningom formades metallen i stycken af bestämd storlek,
i platta skifvor, hvari vikten angafs. Så var förhållandet i Babylonien
och Assyrieni hvarest man hade de första siklerna, som förmedlade un-
der århundraden den orientaliska handeln.
De första positiva bevisen om penningar i denna form finna vi i
Gamla Testamentet~ Genesis 20 kap. 16 versi där det omtalas, hurusom
Abraham af Abimelech erhöll rpoo silfverpenningar såsom försonings-
gåfvai emedan denne hade bortröfvat Sara i tankei att hon vore Abra-
hams syster.
Vi finna äfven sikeln omtalad med v_
ärdebeteckningar. Sålunda lä-
ses i 4 Moseboken 7 kap. r 3 och 14 v.: »Och hans gåfva var: ett silflat
hundrade och trettio siklar värdt, en silfskål sjuttio siklar värd, därtill en
gyldene sked tio siklar guld värdi - beräknadt efter helgedomens sikel,
hvilken såsom bekant var hebreernas i helgedomen förvarade normalvikt,
hvilken vägde 14.554 gram.
Omkring 900 år före Kr. begynte grekerna och jämväl borgarne i
i Phoccea i Jonien att prägla vei-kliga mynti d. v. s. de fogade till upp-
giften om vikten och värdet äfven statsvapnet såsom borgen för uppgif-
tens riktighet. Från Phoccea utbredde sig metoden snart öfver hela Grek-
landi Mindre Asien och Italien; och alltid blef myntenheten den babylo-
niska sikeln. Blott vapnen voro olika. Så hade Kroesus’, Darius’, Philippus’
och .A..lexanders guldmynt den babyloniska sikelns värde, hvaraf 60 st. ut-
gjorde en guldmina, som vägde 727i68 gr., och märkvärdigt nog har ännu
det engelska pund sterling - benämningen sterling är endast en för-
vrängd form af Esterlingorum moneta, det vill säga österländernas mynt
- samma vikt, ty man behöfver 60 sådana till en babylonisk mina.
Man hade äfven szlfverdraclzmer eller halfsiklari af hvilka 20 st.
gingo på en guldsikel. Det engelska pundet är ännu deladt i 20 shillings.
Då man nu känner det relativa värdet af guld- och silfversikeln som
också silfversiklarnas antal, som man i forntiden måste betala för· en guld-
sikel, så behöfver man blott väga de gamla mynten för att finna det
konstanta värdeförhållande, som bestod mellan de båda metallerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
