Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Eva Fryxell: En kulturbild. Tillkomsten och utvecklingen af Stockholms Läsesalong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KULTURBILD.
eftersom behofvet påkallade. Alltså var läsesalongens tillvaro betryggad åt-
minstone för 5 år, och för detta lyckliga resultat hade man åter ett offervil-
ligt intelligensparti att tacka.
Efter 1887 hade läsesalongen ej mer att påräkna de omtalade stora ga-
rantimedlen. Samma år började visserligen rättigheten att lyfta räntan på
läsesalongens genom bazaren samlade fond d. v. s. räntan på ·11,000 kronor.
Styrelsen insåg dock klart, att dessa medel ej skulle förslå att täcka utgifterna,
hvarför några af de föregående garantörerna å nyo tecknade en årlig garanti,
stigande till omkring 300 kr. från och med 1888 till och med 1892 d. v. s.
för nya fem år. Denna garantisumma blef dock blott en gång fullt uttaxerad.
Styrelsen har numera den tillfredsställelsen att slippa begära tillskott. Först
under sitt 25-te lefnadsår kunde läsesalongen försörja sig själf och blott behöfva
anlita räntan på sina fondmedel.
När alla de summor, som utgifvits till understöd af Stockholms Läsesa-
long under dess första 25 år, hopadderas, uppkommer ett facit af omkring
20,000 kr., utan att dock fonden blifvit däri inberäknad.
Detta förhållande har, som sagdt, en ljus och en mörk ·sida. Att se en
så storartad, så ihärdig, så välberäknad offervillighet i arbetet för spridande
af bildning och kunskaper är uppmuntrande. Men erfarenheten af de många
svårigheter, som oftast uppresa sig mot alla bemödanden i dylikt syfte, verkar
nedslående.
Man har ej sällan hört påstås, att läsesalongen är en obehöflig, en oprak-
tisk inrättning, emedan den ej bär sig själf. Den som så talar, betraktar in-
stitutionen endast som affär, och bortser från dess civilisatoriska uppgift. Men
detta är att betrakta saken från orätt synpunkt. Betänker man allt, hvad lä-
sesalongen under sin snart 30-åriga verksamhet uträttat som bildningsanstalt
genom att söka, så vidt tillgångarna medgifvit, sprida den civiliserade värl-
dens bästa litteratur och tidningspress, torde ingen kunna påstå, att det stora
understödet varit illa användt. Man hör vittra och vetgiriga personer öppet
förklara, att Stockholms Läsesalong varit för dem af ovärderlig nytta, och att
de svårligen skulle kunnat utföra sitt arbete utan dess väl försedda förråd af
nyaste och bästa bok- och tidningsalster.
I England och Amerika grundas institutioner motsvarande Stockholms
Läsesalong af mecenater och andra rika personer, .som nitälska för kunskapers
spridning. Där väntar man ej att dylika anstalter skola bära sig. Att ställa
sådana anspråk på Stockholms Läsesalong är knappast billigt. Oaktadt det
stora antalet besökande och nutidens nedsatta hyror, skulle dock läsesalongen
i anseende till de dyrbara bokinköpen ej kunna i och för sig uppehållas utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
