Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - L. N.: Annie Besant och hennes föredrag i Stockholm våren 1894
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNIE BESANT. 43 1
af mjukt indiskt sidentyg, fallande i lösa veck, har mera en orientalisk än en
europeisk form; åtbörderna äro behärskade och måttfulla, hela uppträdandet
är prägladt af djupt allvar. När hon, efter en blick omkring salen, böjer det
ädelt formade hufvudet och börjar med några sakta halfhögt uttalade häls-
ningsord, är det som bjöde hon därmed tystnad och uppmärksamhet. Och
så framväller talet som en mäktig, stundom brusande, alltid djup ström, en
naturkraft som vill fram, som banar sig väg ut ur den rika källådern. Intet
spår af effektsökeri förnimmes, aldrig en omtagning, aldrig en tvekan om ord,
aldrig ett stammande, klara äro uttrycken till formen äfven där innehållet sy-
nes dunkelt eller svårfattligt. Ingenting är konstladt, ingenting inlärdt och den
omedelbarhet, den intensitet med hvilken hon talar sätter henne i rapport med
sitt auditorium, fjättrar deras uppmärksamhet i andlös tystnad. I bemödandet
att tala tydligt och göra sig förstådd på ett för åhörarne främmande språk
lyckas mr:s B. ovanligt väl, ehuru måhända röstens fyllighet härigenom något
skadas. Likväl äger hennes stämma en altklang af sällsynt kraft och välljud,
och den följer troget och böjligt alla talets växlande stämningar.
De båda föreläsningarna hade till ämne, den första: »teosofi.en och dess
läror», den andra: »adepterna såsom fakta och såsom ideal». I sammandrag
och öfversättning finnas de utgifna i det skandinaviska teosofiska samfundets
förhandlingar, men det besjälande lifvet, den formfulländade vältaligheten
återfinner man ej i de korta referatliknande uppsatserna. Här må blott ett
försök göras att med ledning af dessa återgifva några få af de uttalanden, som
gjordes under föredragen angående de två grundpelare på hvilka teosofiens
lärobyggnad hvilar: karma och reinkarnation. Karma är den orubbliga, etiska
lagen för orsak och verkan, den gudomliga harmoniens och rättvisans eviga
lag. »H vad människan sår, det skall hon ock uppskära» (i parentes må an-
märkas att ofta förekom en genklang eller ett citat från evangelierna). Män-
niskan skapar själf sitt öde och vårt närvarande lif är resultatet af de orsaker,
hvilka våra forna jag skapat, det förflutnas sträfvanden slå ut i framtidens
blom. Alla hafva samma möjligheter och tillfällen till utveckling, och karma
utmäter åt hvar och en hans mått af fröjd och lidande, af lycka och olycka,
af beg2-fning och insikter, allt efter det bruk han gjort af $ina tillfällen. Kar-
maläran ger vid handen, att icke blott hvarje handling, god eller ond, utan
hvarje tanke, ord och begär är en sådd, som måste bära sin vissa frukt och
till godt eller ondt, allt efter sin vissa art, återfalla till såningsmannen. Men
för utmätandet af karmas rika innehåll räcker icke ett lif till. Vi skörda i
detta lifvet icke blott hvad vi här sått, utan hvad vi sått i näst föregående,
ja, i flera föregående lif, och vi skola i ett följande lif skörda det närvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
