Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Edv. Laurent: Om våra dagars medicinska protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VÅRA DAGARS MEDICINSKA PROTESTANTISM. 439
männa sjukdomsorsaker, har angreppet hufvudsakligen gjorts mot föranledande
sådana» (sid. r r). »Vi behöfva blott genomögna våra dagars medicinska tid-
skriftslitteratur med dess öfvervägande andefattiga och lösliga sjukvårdsinnehåll
för att få bekräftelse härpå» (sid. I 3). Förf:s s. k. »skola fordrar grundligare
naturvetenskaplig metod eller logik jämte djupare studier i antropologien och
induktiv samhällslära; dessutom större sanningskärlek, d. v. s. forskningslust
och kritisk förmåga, än som vanligen yttrar sig bland medicinens män»
(sid. 63).
Förf. framkastar här helt ogeneradt de mest grava beskyllningar mot den
medicinska forskningen och dess idkare. Han talar om den medicinska litteratu-
rens andefattiga och lösliga sjukvårdsinnehåll, ty han förstår icke, att hvarje ve-
tenskapligt rön, hur obetydligt det än må vara, som säkert kan fogas in i den
byggnad, som den medicinska forskningen reser sig, är mera värd än alla fantasier,
som förf. i sin kammare skapar. Han förstår ej, att det just är sanningskärlek och
kritisk förmåga, som hindra medicinens idkare att göra sådana väldiga språng »in’s
Blaue hinein», som han tillåter sig. Han tyckes ej känna det vetenskapliga
arbete, som på alla hithörande områden pågår. Han tyckes ej veta, med
hvilken ifver studierna öfver hjärnan och dess funktioner liksom öfver själslifvet
i dess helhet bedrifvas, ett studium, som gifvit nya impulser åt filosoferna själfva;
han tyckes ej veta, att ärftlighetsproblemet, tack vare den moderna forsk-
ningens framsteg, börjat kunna diskuteras af biologerna. Det är nämligen så,
att vetenskapen behöfver tid på sig för att väx_
a. Och själslifvet och samhälls-
lifvet äro de mest invecklade företeelser, som möta forskningen. Men för att
lösa de mera invecklade problemen, måste man börja med de enklare. Man
måste kunna åtski11igt med fysik och kemi för att förstå fysiologi; mycket
fysiologi kräfves för psykologien och mycket psykologi för samhällsläran. Barnet
behöfver tid, innan det blir fullvuxet. Men ingen har rätt att därför ringakta
det. Den medicinska forskningen behöfver tid, innan den når tinnarne af
sin byggnad, men ingen har därför rätt att ringakta den.
Nu är psykologien och samhällsläran i det stora hela ännu obruten mark
· – det kräfves ännu mycket, mycket arbete, innan större skördar där kunna vin-
nas. Men antag, att vi hade nått den punkten, att orsakerna till alla förf:s
s. k. urartande sjukdomar i allt väsentligt vore utredda, vore det då möjligt
att liksom sopa bort dem?
Lifvets mest karakteristiska och mest beundransvärda egenskap är den,
att ständigt kunna skapa nya och nya former. Man kan ej alls på förhand
säga, huru dessa skola te sig. Den ena grenen växer rakt, den andra snedt.
Men af alla de variationer, lifvet alstrar, måste alltid ytterligheterna betraktas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
